Ice Skiing på Gärdet

Som jag längtat efter att provåka spåret på Gärdet, och när jag väl fått hem mina skidor från takboxen hos lillebror är det mest is kvar. Is, men sol ute och en stor längtan inombords. Tänk att jag saknat mina meditativa mornar inför Vasaloppet för två år sen, då jag gled runt, runt, runt..

..runt, runt. I morse blev det inte lika många varv som då, men jag ber en bön till Kung Borum för mer snö till spåret. Säga vad man vill om åldrande, men med åren som går lär du känna dig själv, vad du mår bra av, du blir tryggare och vet (förhoppningsvis) vart du är på väg.

Skidåkning, som både bjuder på fart, frihet, frisk luft, natur, behaglig puls och en träningsform där hela kroppen jobbar på ett skönt sätt, är i alla fall helt klart något av det bästa jag vet. Det var svårt att komma ur transen av växlande stakning och skejt (p.g.a. det isiga föret och ovallade skidor). Precis som på fjället i julas ville jag mest le hela turen. Ja, inte bara åt snöskulpturer på låg nivå. Av äkta rörelseglädje.

Log och lyste. Dagens träningskläder – CRAFT, pjäxor – Salomon, skidor – Fisher.

Havregryn + chia-gröt med pumpakärnor, gojibär och mammas hjortronsylt, ost- och ägg-macka, mjölk on the side, apelsin och Pukka Love-te ♥

After Ski – frukost nr 2. Min längtan efter mer gav sug efter norrländskt guld och apelsin. Tur att vi har en burk av mammas hjortronsylt längst in i kylen (inget av barnen gillar, och mannen ser bara det som står längst fram), och visst är det något speciellt med smaken på apelsiner i kombination med snö?