Swosch så har två veckor gått.
Två veckor sen senaste dagboksinlägget med mer personligt hej till dig, två veckor sen jag blev student. Forfarande trevande, med ett stabilt ben av erfarenheter och vanor att luta mig mot, ett otränat men nyfiket i front. Det är fantastiskt roliga och intressanta kurser på Medieinstitutet, inspirerande lärare och klasskompisar, samtidigt som allt slukar hjärnkapacitet.
”Ibland måste du släppa taget om något bra för att få plats med något bättre”.
Ett talesätt du läst hos mig många gånger förr? Jag är ändå ingen expert. Du ser mig lyfta 100 kgstänger, men bland det tyngsta jag vet är att släppa taget. Tycker det är svinsvårt att välja bort det (och ibland dom) jag en gång tyckt om, trots att omständigheterna förändrats. Kanske (förmodligen) av rädsla för det där ”bättre” som min kontrollsjäl inte vet ett dugg om. Kommer det ens? Och som en forever nostalgisk romantiker har jag lätt att glömma allt det negativa, på gott och ont, tills verkligheten ger rent fysiska tecken på att jag måste prioritera. Släppa tag.
Därav första raderna. Inga dagliga inlägg längre och även andra bitar har justerats, men sällan är min träning så viktig som nu, liksom avkopplad solotid och med mina nära. Stunder att låta kroppen ta över, låta nya intryck och kunskap sjunka in – eller bara släppa allt och fokusera helt på det/dom runtomkring. Flera exempel hittar du i veckorapporten.
Att släppa tag och fylla på – veckans träning och vardagsrapport #204
» Träningen har jag fortfarande inte lyckats få in tilltänkt rutin på. Vill så gärna komma igång med crossfit igen, men vet inte hur. Tiderna för klasser ligger inte så bra i förhållande till skoltiderna och dagar för hemmastudier vill jag helst slippa ställa klockan. Eller mest av allt – har varit så mentalt trött med stort behov av att gå in i egen bubbla. Så jag får se hur det blir. En förändring i taget.. kanske pusslar jag in crossfit när jag fått rutin på skolan? Annars ännu en tung sak att släppa taget om.
Löpning är hurusom en keeper, även om passen blivit kortare nu. Det har alltid varit min ventil när livet utmanar och huvudet maler. Inte för att komma bort från problem som jag mycket väl vet väntar där hemma sen, men för att få klarare tankar och därmed enklare att reda ut dom. Ja, plus alla fysiska fördelar förstås som jag dragit för dig förr och är sällan något jag lägger fokus på under själva passet, om jag inte har något speciellt träningsmål. Tjejmilen? Har 11 lopp i bagaget, men inget i år. Brukar ju springa för Plan Sverige, men tror inte dom varit med som ambassadörer och jag frågade aldrig. Tacksam för alla chanser att representera den viktiga organsationen, men ingen race fomo just nu.
Ännu en viktig träningsform är styrkan, där jag fortfarande är inne på att starta veckan med ett tungt baspass, uppmixat med rörlighet. Och apropå inledningen om att glömma det negativa, som att crossfit också kräver sin energi – hur kul det än är, ser jag tydliga framsteg av att lägga mer krut på min tyngre styrketräning. En del av det där ”bättre” i citatet?
Veckosummeringen: 3 styrkepass, 3 löppass, plus mer/mindre dagliga rörlighetsövningar och cykling.
» Måendet har pendlat ungefär lika mycket som mig t/r skolan i Alvik – inklusive mest uppför (som vägen känns). Glad och tacksam att få gå en så drömmig utbildning mitt i livet, men samma sak kan stundvis gnaga. Återigen – jobbigt att släppa taget om kära gamla träningsbranschen, att leva fattigt studentliv som 40+ 4-barnsmorsa (eller 6 inkl. lurviga ungar), att bygga något nytt från grunden. Samtidigt vet jag att allt nämnt också kan vara styrkor. Att jag kan ta med min nya kunskap tillbaka till något hälso- eller träningsinriktat företag. Att sparsamma år lär mig uppskatta ”det lilla” och att all tidigare erfarenhet kommer till nytta oavsett framtida yrke. Jag måste inte släppa taget om min tidigare bransch helt heller, däremot forma om och skala ner endel på vägen – med gott stöd av vänner och familj.
Till ”något bättre” räknar jag Boss Lillebror, familjens kärlekskranke, gosiga vilding. Ena stunden spinnande tätt intill, andra hängande i bordsduken eller ivrigt skuttande ur kattlådan med bajsiga tassar. Förlåt, men du fattar att jag ger honom mer tid än bloggen? Plus övriga syskon, som i sin tur får mitt hjärta att slå volter. Till ”något bättre” räknar jag även mer sömn, mindre stress och multitasking – och min nya MacBook Pro. Köpstopp i två år framöver, men 200% materialistisk lycka med välbehövligt extraminne.
Kul? Jag vet, den hälsofaktorn behövs mer av, men Lillebror och utbildningen fyller endel. Mitt ekonomiska läge har annars begränsat festandet, liksom orken av samma skäl, men jag är klart medveten om att det är något jag behöver fylla på med.
» Ungdomarna har mest varit hos mig. Hampus senaste veckorna, Jonna förbi mest för mysigt snack och nu är alla igång med sina plugg, även Hugo i Linköping. ”Bara” mellansonen som söker sig ovisst framåt efter studenten. Kanske bra med en paus mellan alla skolår och nya studier eller jobb? Jag tror det och är inte orolig, säker på att han kommer hitta sin väg. Dom om något – tungt och samtidigt med stolthet – exempel på vad jag släpper taget om från tajt liv ihop, men aldrig mentalt.
Miss Lo till Lillebror är iallafall alltid hemma, våra gemensamma glädjeämnen. Det har tagit längre tid än vi trott för Lo att acceptera nya kattungen, men nu går hon inte undan honom på samma sätt som i börja och kan t.o.m. tvätta hans huvud. Det värmer modershjärtat att se.
» Annars då? Äntligen fått till en catch up-promenad med Bella, har provsmakat nytt proteinpulver från Tyngre (gott recept av det här) och produkter ur en lyxig Smakbox (med min kod ”annajonasson” får du 30% rabatt som ny prenumerant). Och september är nice, har inga problem att släppa taget om sommaren.
Hur mår du? Och hur har veckan varit? Skriv gärna om du vill, kram! /A