Vansbrosimningen -mitt lopp

I hamn! Med stor lättnad klev jag i land efter 1 h och 12 minuters bröstsim i Dalälven. Inte p.g.a. den fysiska prestationen – nej rent muskulärt var jag knappt trött, men nervspänningen runtomkring själva Vansbrosimningen var jobbig:

1. Jag är en frusen badkruka och var orolig för kramp. Men våtdräkten från Speedo var grym och med fötter och ovansidan av händerna insmorda i ullfett frös jag bara de sista 800 metrarna.
2. Vi fick stanna 4 gånger på bilfärden till Vansbro eftersom tvillingarna kräktes om vartannat. Torka, trösta, byta kläder och framme så sent att jag fick lämna familj och springa själv mot nummerlappsutdelning. Fick dock ny starttid kl 12.15.
3. Varmt! Solen stekte, pengar och mobil var kvar hos Jonas och jag hade inte koll på att man skulle GÅ så långt. 3 km gång med alla prylar var jobbigare än själva simningen. Nästan.

Det var i alla fall SKÖNT att kasta sig i vattnet med den varma våtdräkten och (som alla sagt) gick de första 2 km lätt med medvind och medströms. Jag flöt fram på ytan i behaglig vattentemperatur i min Speedo. Behövde inte oroa mig för att drunkna då hela banan var kantad av båtar och arrangörer med ca 10 meters mellanrum. Var nästan lite besviken när en skylt meddelade ”800 meter kvar”. Något mer utmaning hade jag ändå förväntat mig. Trist att gå i mål för pigg.

Men så vände älven i en kurva, det blev stora vågor, kallt och motströms. Fortfarande inte så tufft fysiskt men kallsupar, lätt domnande fingrar och stark vind gjorde det jobbigt. Men ärligt talat inte värre än 3500 meter på Kampementsbadet.

Jag tog mig i mål – nöjd med min tid och stolt över min mentala bedrift. Landkrabban gjorde det och kan tryggt pusta ut, bara ett löplopp från Klassikern. Lidingöloppet kommer bli tufft, men springa vet jag att de här benen kan.

Stort tack till Craft och Speedo för grym support och kläder. Nu mot Stockholm och packa om väskan. Yeah! Semester utan nervositet (ett par dagar. Nästa Jorm Runt! Roligt 🙂