Fredagsfys & mys på SÖS

Även om jag skriver mycket om målsättningar och att jobba mot sina drömmar har jag även lätt att finna mig i situationen. Att gilla nuläget, hur det än ser ut. Det är min främsta styrka här i livet – inte musklerna.

Jag minns t.ex. tiden då Hugo och hans trillingsyster Jonna (idag ängel ihop med Hampus som bara levde ett dygn) vårdades på neonatalen på Karolinska, och sista månaden här på SöS. En tid av oro men även trevligt. Vi lärde känna personalen, heder åt all fantastisk vårdpersonal, och blev som hemma på sjukhuset. Det var mysigt att sitta där med våra små liv. Så känner jag även nu, trots att jag inte har någon gullig bebis och det bara gått 3 dagar.

Jag har gjort mig hemmastadd. Har min dator, tidningar, blir ompysslad med mat och mediciner och småpratar med andra patienter. Läser om Lofsans magträningstips i Topphälsa vilka känns avlägsna, men det stressar mig inte. Jag vet att jag tar mig tillbaka så småningom och har redan kommit ingång lite smått. Två långpromenader (i min värld) till Pressbyrån och sjukhusets bibliotek igår, några tåhävningar och knipövningar. Även det ger en viss tillfredställning precis som hårdare träning, men det gäller att få in det som rutin. Det är långt ifrån lika motiverande som tuff träning och ös.

Men magen säger ifrån hur den vill ha det. Rör jag mig för fort gör det ont och jag vågar knappt böja mig ner till golvet, men tar jag det försiktigt har jag inte inte särskilt ont. Jag trappar ner på smärtstillande och kommer få ta bort en av dränageslangarna och sen åka hem. Den andra plockar de bort i morgon, och det ska bli skönt att slippa allt som sticker ut ur kroppen. Smärtan kan jag ta, men tycker det är läskigt med nålar och andra föremål och att se blod. Gördeln får jag dock behålla dygnet runt i 6 veckor. Den stöttar och hjälper till att pressa bort vätska från såret. Känns även skönt och tryggt, ungefär som små barn vill ha plåster på varje lite skråma för att det ska göra mindre ont.

Men även om jag trivs på SÖS känns det bra att få åka hem till riktigt fredagsmys. Barnen, mamma, min egna säng och mat. Och fredagfysen? Det blir en snigelpromenad till taxin. Trevlig helg!