Terese skulle komma till mig och podda efter Tjejmilen 21k lördag 28 april.
Jag hade åter fått äran att springa för Plan Sverige och Terese skulle jobba vid loppet, så det var ju perfekt att ses i samband med det. Manus var redan klart och ifyllt. Som två kontrollfreak ville vi vara förberedda inför inspelningen, för att inte missa något viktigt eller om någon skulle tappa tråden. Och ämnet kändes extra relevant efter Terese minst sagt tuffa tid och även min kamp under åren. Erfarenheter vi tänkte att fler kunde känna igen sig i och ha behov av att dela med oss.
Den 23 april fick jag ett mail från Terese vars magsmärtor hade tilltagit. Men även då trodde hon att hon skulle kunna jobba på lördagen, för ”tills dess borde det gått över”. Så blev det inte. Hon blev kvar på sjukhuset och jag var säker på att ”snart får hon komma hem. Då åker jag till henne så vi kan spela in..”. Så blev det inte heller.
Men jag vill ändå att du ska få ”höra” vårt sista poddavsnitt ihop, om du föreställer dig Terese röst. Den finns ju kvar och manuset med:
Röreselglädjepodden #29 – Att börja om efter graviditeter, operationer eller skador
Hur är det att tvingas starta om på nytt efter graviditeter, operationer eller skador? Hur hittar vi kraft, energi och kunskap i att gå rätt väg? Anna och Terese bjuder på personliga reflektioner, samt ger tips till andra.
T: Välkommen till dagens avsnitt av Rörelseglädjepodden med mig Terese Alvén och min poddkollega Anna Lissjanis.
A: Hej!
T: Hur mår du idag? Du har precis sprungit ett lopp! Berätta.
A: Hela min race report finns att läsa här (hade ju inte sprungit loppet än, så detta kunde jag inte fylla i).
T: Nja … mår sisådär. Berättar om veckans bakslag.
A: Vi har ju pratat om att förlora barn här i podden, men idag ska vi snacka motgångar, smärta och operationer över lag vid träning. För det är tufft att tvingas starta om gång på gång efter graviditeter, skador, operationer.
T: Ja, jag tycker verkligen att det räcker nu. Mina murar har raserats flera gånger i vinter, precis när jag har börjat känna att jag har koll på läget så kommer nästa bakslag och jag känner att jag inte har så många reserver kvar nu. Det börjar sina i mina förråd för att kunna bygga upp mig själv igen. Samtidigt säger många runt omkring mig att jag är så stark. Försöker hämta kraft i det och inse att jag nog ändå är starkare än vad jag inser. Men jag tror att jag är stark för att jag måste vara stark. Det finns ju liksom inget alternativ. Visst kan jag bryta ihop någon dag, men jag får plocka ihop mig igen för mina barns skull och för min egen skull. Jag vill ju må bra och få börja njuta av livet igen.
A: Jag känner igen mig mycket i det du skriver. Jag väntade ju trillingar första graviditeten och fick vara sängliggande i två veckor mot slutet då livmoderhalstappen kortade sig. Ändå satte förlossnignen igång i vecka 27. Alla barnen klarade förlossningen med efter ett dygn dog en av pojkarna, två månader senare även flickan – precis när jag börjat slappna av.
Kroppen har gått igenom samma berg- och dalbana. Jag har gjort tre kejsarsnitt, om man även räknar med min rectus diastasoperation som är ett snitt + att de syr ihop magmusklerna. Dessutom har jag opererat navelbråck och även kring den “normala” graviditeten jag haft har det varit en omstart efteråt. Men det har ju varit förväntat, vilket blir lättare att ta just därför. Det har liksom känts triggande att “komma tillbaka” och kunna göra det jag gjort innan. Som att träningen fått en ny mening efter varje motgång..
T: Tidigare har jag gillar nystarter, har uppskattat att få börja träna upp kondition och kropp efter graviditeter. Men denna vinter så har jag varit så skör. Det är som att jag inte riktigt vågar ta nästa steg för en stor del av mig tror att det bara kommer ett nytt bakslag. Dock vet jag att den träning jag får till är bra, och det är tack vare att jag har en bra tränad kropp som jag ändå har kunnat läka så pass bra trots allt. Så jag försöker se det positiva om ta ett steg i taget. Göra det jag kan just nu och acceptera det.
Nu är mitt mål att bli av med smärtorna i buken, och sedan kunna öka upp min egen träning igen. Jag kommer börja träna med en PT för att få en extra push i styrketräningen och jag har som mål att springa ASICS Stockholm High Five med Charles och Glenn den 31 maj. Det är bara fem kilometer. Men just nu känns det som ett lagom mål för mig, just för att jag inte heller ska gasa på för hårt. Sedan hoppas jag kunna träna på som jag vill resten av sommaren.
A: Låter som att du har en bra plan! Jag har också tagit hjälp av experter och en PT efter vissa omstarter, som diastasoperationen och efter min behandling mot ortorexi. Är man van att träna hårt eller på ett visst sätt är det skönt att låta någon utomstående planera träning, som kan se ur en annan synvinkel utan att ta hänsyn till ens tidigare vanor.
T: Anna, du har fått en fråga i din blogg som vi har valt att lyfta i dagens poddavsnitt då det hänger ihop med dagens tema. Det var en ganska lång fråga, eller snarare ett mejl med många frågor, men jag tar och läser upp frågan så får du försöka att besvara den. Den röda tråden handlar om smärta och återhämtning runt en bukoperation:
Lyssnarfråga och svar om rectus diastasoperation
Lyssnare: Hej! Jag ska, i slutet av maj, operera mitt navelbråck samt delade magmuskler. Bägge görs samtidigt. Jag fick det vid andra graviditeten. Har 3 barn.
Jag har röntgat mig o även träffat ena kirurgen. Han sa de är 2 som gör operationen.
Det jag är rädd för är smärtan… Han sa, att det milt uttryckt gör väldigt ont efteråt. Hmm… hur ont??
A: Oj, det är så individuellt. Såklart det stramar och gör ont i vissa lägen, men man får smärtstillande och kan ju undvika vissa rörelser.
Lyssnare: Kan man röra sig någorlunda när man åker hem?? Ska stanna 2 nätter sa han. Han sa man får pump m smärtstillande på sjukhuset. Vad jag minns kunde jag gå en kort promenad bara ett par dagar efter, som ökades lite lite för varje gång. Kan man sova hemma eller är det svårt som nyopererad? Tänker på smärtan då…
A: Tror jag stannade 2 nätter innan jag åkte hem, men det beror helt på hur operationen gått, hur du mår, samt vilka möjligheter sjukhuset har.
Lyssnare: När kan man annars röra sig mer?
A: Det beror på hur bra det läkt, men det är alltid positivt att röra sig lugnt för cirkulation och att underhålla musklerna.
Lyssnare: Vad får man göra i början? Får man plocka ur diskmaskinen tex? Eller, kan man ens det? Kan man böja sig?? Får man lyfta ngt? Min man kommer att vara hemma från jobbet helt i början. När tror du jag kan klara en vardag utan honom efter op? Minsta är 3 år, har en på 5 och en 11-årig tjej. Stora tjejen är fantastiskt ansvarstagande och hjälpsam. De andra hjälper till lite oxå.
A: Tror de sa åt mig att jag fick bära vikter upp till 1 kg. Du kan absolut plocka ur diskmaskinen, men inte ta alla tallrikar på en gång eller sträcka dig så högt. Bra om alla i familjen kan hjälpas åt som du skriver. Att du överlåter de tyngsta uppgifterna till andra.
Lyssnare: Alla tips/råd/info du har är jag sååå tacksam för. Vidare sa han jag får botox i magmusklerna ett par veckor innan för att de ska bli lättare att sy ihop. Gör det ont? Är inte spruträdd men det låter otrevligt…
A: Det fick aldrig jag, så kan tyvärr inte ge dig några ord om det. Antar att det är nya metoder nu.
Lyssnare: Jag ska göra titthålsoperation. Är det den sorts operation du gjorde? Hur blir naveln när den läkt? Ser den bra ut? Jag hade mer inåtgående navel innan bråcket…
A: Nej, på mig gjorde de ett kejsarsnitt i bikinilinjen, sen sydde de inifrån ihop magmusklerna. Och på mig gjorde de en konstgjord navel eftersom huden ”drogs neråt”, men jag är nöjd med den. För mig var det estetiska inte det viktigaste.
Lyssnare: När tror du man kan jobba? Han sa, ”räkna med minst 3 veckors sjukskrivning”. Men jag tycker det låter kort? Jag jobbar som personlig assistent och hjälper till bla på och avklädning, städning, tar henne med golvlyft till och från säng, matlagning, dusch mm.
A: Jag tror det är för lite om du har tungt jobb och inte kan bli omplacerad? Själv var jag egenföretagare (PT) och var borta från jobbet längre, men jobbade på med bloggen och annat administrativt. Kan du fråga din arbetsgivare om det finns andra uppgifter en tid? Annars rekommenderar jag längre sjukskrivning i ditt fall.
Lyssnare: Vidare brukar vi tälta varje sommar. Tror du det funkar i sommar? I juli? Senare?Eller redan slutet juni??
A: Du kommer ha lite jobbigt att resa dig från marken etc., men tar du det försiktigt kommer det säkert gå.
Lyssnare: Vad fick du för smärtstillande när du åkte hem? Räckte det tycker du eller hade du ändå ont?
A: För mig räckte det med några starkare tabletter i början, sen Alvedon. Tror inte ens jag använde alla tabletterna, men det beror helt på hur operationen gått och hur du upplever det. Jag tror dock de har smärtlindring så du slipper ha ont.
Lyssnare: Hur mår man när man vaknar? Kan man röra sig? Ja, dom vill att man ska röra sig. Men det är jobbigt att resa sig 1a dagarna. Jag tänker på tex gå på toaletten? Kan man det själv? Och som sagt har du mer info/tips, skriv gärna. Har säkert fler frågor, men kommer inte på nu.
A: Du kommer vara lite orörlig i början, men dina läkare och sköterskor kommer säga precis vad du ska göra. Slappna av, ta en dag i taget och inte stressa. Tänk på att det är en stor operation och du har hela livet framför dig att komma tillbaka!
T: Det är svårt att få bra besked från vården. Saknade det efter min magoperation av cystan om hur och när jag får börja träna, samt även efter aborten. ”Börja lite lätt” – vad betyder det egentligen?
A: Ja, det verkar som att tjejen som mailat har fått väldigt lite information eftersom hon har så många frågor, men jag tycker man ska bomba dom med alla funderingar. Och gärna ta hjälp av en expert efteråt, som kan ge personliga riktlinjer. Både jag och du Terese gick ju till Katarina Woxnerud.
T: Veckans familjefys: just nu är jag väldigt stilla, får inte röra mig själv. Men det betyder inte att jag kan få resten av familjen i rörelse. Barnens favorit just nu är att de står på studsmattan och jag står utanför. Sedan kastar vi en fotboll till varandra över nätet. Charles vill gärna att jag kastar tuffa bollar så att han får slänga sig och fånga eller nicka bollen, och Tilde vill ha lite snällare bollar. Riktigt mysigt att ha spenderat flera kvällar på detta sätt. Och jag har blivit rätt bra på att fånga bollen då jag inte vill behöva plocka upp den från marken då jag har svårt att böja kroppen.
A: Ja, det är väl också en av fördelarna när något tufft drabbar en. Man uppskattar det man faktiskt KAN göra på ett annat sätt!
Hos oss är grabbarnas fotboll och Jonnas gymnastik är igång igen efter påsklovet. Och dessutom har vi haft ett fantastiskt väder som fått ut oss mer än vanligt. Det är verkligen underbart i solen just nu.
T: För att summera dagens avsnitt. Det är tufft när livet är fyllt av hinder och det känns som att allt är nattsvart. Men vi kan bara påverka det vi kan påverka, så fokusera på det. Ta en dag i taget och gör det som känns bra för dig just här och nu. Försök få perspektiv och tänk att om något år, då kommer det som är tufft idag vara något som är i backspegeln.
Livets kurva går upp och ner i med- och motgångar. När du är frisk, träna på och bygg upp dig mentalt och fysiskt för att tåla och orka med när det kommer tuffa perioder. Och så gott det går, försök tänka positivt, det hjälper enormt mycket.
A: Verkligen! Det är helt ok att vara ledsen och besviken en period, men hjälper verkligen att fokusera på det positiva i tillvaron. Små fina saker, som ändå är det som gör livet. Och som jag nämnde i avsnittet om att förlora ett barn – jag tror verkligen att det finns en mening med allt, även om det inte känns så för stunden. En skada, operation, sjukdom eller liknande kan ge insikter som förändrar allt. Och tacksamhet över det du har och faktiskt klarar!
Det var allt från Rörelseglädjepodden idag. Vi hörs som vanligt igen om två veckor. In och läs mer på våra bloggar annalissjanis.se och teresealven.se och så finns vi såklart på Instagram och Facebook.
Hej hej! ♥