Mammamagens resa & Mamatummy Day

Att bli mamma är något av det största jag varit med om. Även upplevelsen att vara gravid var häftig. Visst har jag haft mina krämpor som alla andra gravida, men rent mentalt har jag sällan varit så lycklig som när ett, två eller tre små liv vuxit i min mage. Som att det plötsligt gått upp för mig hur cool kroppen faktiskt är, att den kan faktiskt kan skapa liv. Vid förlossningarna sen har upplevelsen varierat. Första katastrofsnitt med trillingar vilket var som en mardröm, andra en fantastisk och relativt enkel, vanlig förlossning med Hampus, och senaste en fin upplevelse med planerat kejsarsnitt.

Efter de två första graviditeterna läkte magmusklerna som de skulle och fick tillbaka sin normala funktion och utseende. Men magen klarar inte hur mycket som helst, och efter tvillinggraviditeten hittade de yttre magmusklerna inte tillbaka. Ovan bilder från 2011 – före och ca 1 månad efter kejsarsnittet.

Ett år senare, 2012, var diastasen fortfarande 5 cm trots träning enligt rekommendationerna jag fått. Dessutom hade jag kvar ett navelbråck som opererades i juni 2012. Redan då hade jag smärtor vid okontrollerade rörelser och mitt önskemål att de sydde ihop diastasen, själva orsaken till bråcket, men jag nekades eftersom det ”bara är ett skönhetsproblem”.

2013 hade jag gått ner extremt mycket i vikt av olika anledningar – en av dem magen. Trots alla långpass inför Klassikerloppen var magen stor som om jag var gravid i v. 20. Jag gick ständigt runt med åtdragna coremuskler (därför syns magen inte på tidigare bloggbilder) – både för att slippa frågor om jag var gravid och eftersom jag fick ont annars. Jag var rädd att utföra hastiga rörelse och det kändes som om tarmarna pressades ut mellan magmusklerna när jag t.ex. nös eller ramlade med cykeln. Jag fortsatte besöka fler läkare och skickade brev till Patientnämnden, fick svar men inte hjälp med någon operation.

2014 blev jag intervjuad av både Aftonbladet om diastasen, i Må Bra om min ätstörning, och under hösten i tidningen mama om magen igen. Om det är en bidragande orsak till att jag slutligen fått hjälp med en operation via Landstinget är oklart, men idag är jag så glad att äntligen ha det gjort.

Så här ser magen ut idag, exakt två veckor efter operationen. Lite skrynklig efter den åtsittande korsetten som jag ska bära ytterligare en månad, blågul, öm, snittad navel och fortfarande omslag över dränagesåren, men jag är så nöjd med kirurgens jobb. Jag börjar nu hitta coremusklerna under som ger stöd inifrån och har helt slutat med smärtstillande.

Är så glad över att vara en av få som fått hjälp utan att betala uppåt 75 000 kr ur egen ficka, något inte alla har råd med, och jag vet att det är många mammor som lider och kämpar för att få den vård som borde vara självklar. Det är därför jag berättar om min egen resa och nu är stolt ambassadör för Mammatummy Day – en dag för att lyfta frågan om hälsa kring graviditet och förlossning på initiativ av mammamageexperten Katarina Woxnerud. Att kvinnor har rätt till bra hjälp och inte höra ”jamen vad tror du när du har fött två barn?”.

Under Mammatummy Day/Mammamagedagen lördag 25 april hålls aktiviteter blir över hela landet, liksom i Norge och Finland. I Stockholm bjuds kvinnor (även män är välkomna) till Rålambshovsparken kl 10-14 för gratis rådgivning, föreläsningar, undersökning av mammamagar och delta i utlottning av 50 goodiebags m.m. Även på nätet vill vi att man lägger upp foton på sin mammamage (Instagram och Facebook) med hashtag #mamatummyday – allt för att uppmärksamma kvinnors rätt till hjälp med sina magar efter graviditeterna.

Mer information hittar du på mammamage.se samt Facebook.