Tillsammans med skidåkning är löpning den träningsform som döpte mig till träningsfantast för nästan 30 år sen. Då struntade jag helt i den fysiska effekten och sprang för att umgås med vännerna under försäsongsträningen inför vinterns skidlopp, och inombords satte sig frihetskänslan. Att komma ut i naturen av egen maskin, känna hjärtat slå, svettas och få den härliga känslan i kroppen efteråt. Prestationsgrejen och det mer nördiga intresset för fysiska effekterna av träning är något som kommit först som vuxen, men detta har alltid gått parallellt med njutning och frihetskänslan.
Promenera är skönt, speciellt dagar som dessa, men det ger mig ändå inte samma wow-effekt som att springa. Därför är det stort att nu få jobba mig tillbaka till löpningen med ”gågging” som Katarina Wownerud kallar det. Det är ett mellanting mellan gång och jogging där du inte lyfter benen lika högt men håller bröstet högt och jobbar med armarna som vid löpning. För mig som gärna drar igång för hårt är det kanon med ett färdigt upplägg att gå efter. Idag med 45 sekunders gågg följt av 2 minuters gång x 4. Nästa vecka ökar jag till 1 minut o.s.v. under en 12 veckorsperiod.
Efter mina graviditeter och andra träningsuppehåll har jag startat på något för hög nivå inser jag nu och är därför glad att ha fått experthjälp för att komma igång på ett försiktigare sätt. Folk tittade lite skeptiskt på min släpande löpstil växlad med gång, men det bjuder jag på. Jag har inte bråttom och gåggar gärna runt tills kroppen är redo för mer fart.