Det är inte bara vikterna du lyfter.
..varför du aldrig ska jämföra dig. Inte med någon annan, inte med dig själv. Olika dagar kan se enormt olika ut. Visst har den som tränat i hela sitt liv ett försprång när det kommer till att lyfta tunga vikter, men även den personen kan ha fler svarta moln än vita ibland.
Det här är inget nytt och även inlägget är från förr, men många av oss (inklusive mig själv) kan behöva en påminnelse. Att det är bra att zooma ut ibland och skapa en överblick på nuläget. Vad ligger på plus och vad på minus som påverkar ditt humör, din energi och träningen? Optimal balans eller plus på allt är orimligt och omänskligt, men medvetenhet gör i alla fall pressen där och då mindre. Den negativa känslan av misslyckande och svaghet. Eller positiva som får dig att sväva.
Medvetenhet..
..istället för att bittert jämföra, som sagt. Har du en fysisk obalans, till exempel brist på sömn eller energi/mat som påverkar dig, vet du vad du ska jobba med framöver. Komma i säng i tid och äta tillräckligt för att orka. Eller tvärtom – har du superenergi efter en helgs vila och umgänge med dina vänner vet du att det är läge för maxlyft. Låter logiskt och lätt, men det krävs som sagt medvetenhet. Ibland acceptans och en käftsmäll som för att se allt positivt som ändå finns hos de flesta av oss.
Sen är det förstås individuellt hur vi tolkar vår världsbild. Vissa ser mer svart, andra mer vitt, men det går att öva ögat att se livet ljusare. Även där med medvetenhet som startläge, en nödvändighet för att ändra tankemönster.
”Börja där du är, använd det du har, gör det du kan”.
Utan att döma eller jämföra dig, ok? Mänsklighet och personlighet är fasiken det vackraste! ♥/A
Amen på det inlägget ❤️
<3
Åhh, detta inlägg väcker så många tankar och känslor hos mig. På både ett bra och men även ett jobbigt sätt. 2017 har varit ett oerhört tufft år för mig, på så många plan men framför allt känslomässigt. Det du tar upp är så viktigt och trots att jag vet om det så är det så lätt att glömma bort, förringa eller tränga undan och bara köra på. För att sedan bli sjuk, krascha och i slutändan bli arg på sig själv för att man ”inte pallar mer-orkar mer”. När man vet vad man ”brukade” ta. När man börjar jämföra sig själv med allt och alla och glömmer bort ens egen resa. Att träna är så komplext och det är inte fel, fult eller förbjudet att låta Livet styra intensitet och vad an orkar för stunden. Alla bitar behöver sin egen omvårdnad. Men det rä lätt att glömma bort. Kram Anna och tack för en fin blogg med tänkvärda ord.
Maria – tack för att du delar med dig. Vi är många som försöker få alla bitar på plats. Stor kram tillbaka!