Lugn och harmoni på ytan, krig inombords.
Märkliga drömmar på nätterna. Känslor av besvikelse, hopplöshet, mixat med lyckorus, tacksamhet och en ljus framtidstro. Där har du mig. Och som vanligt är träningen min ventil – eller annat där hjärnan får vila och kroppen ta över.
Jag vet inte hur du känner, men sällan har det vara så välbehövligt att pausa tankarna ibland och hämta nya krafter som nu. Som jag sagt innan – inte blunda för allt jobbigt som sker – men ladda upp med ny energi som förhoppningsvis räcker till både sig själv och fler. Och som vanligt påverkar även vår bakgrund hur vi reagerar i såna här situationer. Nu snackar vi kriget i Ukraina som du nog förstår och det går ju aldrig att sätta sig in helt i andra människors lidande, men med ett tungt bagage av andra livskriser kan jag ändå relatera.
Förlust av 2 barn, min vän Terese, seperationen, tufft för egen del och framför allt oro för barnen… ja, du har säkert också tunga perioder bakom dig att relatera till? Relatera och sätt att hantera.. jag försöker bidra med det jag kan, orkar och åter igen – pausa alla intryck ibland. Livet går ju konstigt (och tur) nog vidare, vilket jag har lika många bevis på som kriserna. Det ger mig ett inre lugn och trygghet av att det ALLTID vänder. Att det goda alltid vinner.
Djup inledning, men sånt är livet och precis som med träning – skönt att ösa ur sig. Ventilera sina tankar, känslor och det var länge sen jag såg dig i ögonen med en ärlig lägesrapport.. så här har veckan sett ut för mig.
Sportlov som solo i stan – veckans träning- och vardagsrapport #47
» Träningen är som sagt min ventil. Mycket med syfte att hålla mig fysiskt ”stark och snabb”, men lika mycket mentalt. Ibland att hämta lugn från när tankarna snurrar, ösa ur mig ilska, besvikelse.. och fylla på med glädje, kraft och energi. Den här veckan har varit betydligt bättre än förra, alltså ”bättre” som i att jag känt mig starkare, förutom torsdagspasset (översta bilden). Nöjd ändå och fick mycket välbehövlig rörlighetsträning där. Tröttheten hör också ihop med punkten om ”måendet”, men även p.g.a. just det – en stark start på veckan. Både i boxen och mitt egna styrkepass i onsdags körde jag tungt, vilket påverkade i form av träningsvärk såklart. Träningsnörd som jag är gillar jag ändå det och fick ”revansch” av nya krafter efter fredagens vila och nu under helgen. Annars har veckan sett ut som ”vanligt”, utom att jag sprang (mitt livs långsammaste men ändå bland dom viktigaste) loppet Spring för Ukraina och hoppade yogan igår för mer tid med..
» Barnen kom hem från sin vecka i Jorm i fredags. Jag är oerhört tacksam att dom fick så fina dagar hos mormor och morfar i fjällen och nu lika glad att dom är tillbaka. Hos mig tills i eftermiddag då Jonas hämtar upp alla och vi kommer tillbaka i ”gamla” veckorutiner, men helgen var värdefull. Även om barnen och jag inte gör saker ihop konstant vill jag helst vara i närheten när dom är hos mig, så ett kortare styrkepass medan dom flesta sov fick det bli igår innan dagen ihop. Storkillarna körde mest eget race, med fotboll och styrketräning, men verkar glada dom med att vara tillbaka, framför allt för att gosa med katterna, haha. Alla mina efterlängtade, älskade..
» Måendet skulle ändå jag ljuga om jag sa varit ”sprudlande” under veckan. Det som sker i Ukraina påverkar oss alla på olika sätt tänker jag, med- eller undermedvetet. Dessutom var det ju sportlov, som för min del brukar vara en av årets bästa semestrar, med skidåkning och stugliv ihop med familjen. Så blev det inte i år heller. Och även om det inte är något jag går runt och beklagar mig över konstant, finns en känsla av vemod som inte går att trycka undan. Självklart unnar jag alla sportlovsfirare all lycka och är som sagt innerligt glad att mina egna ungar haft det så bra, men saknaden bränner stundtals och jag kan inte låta bli att känna en dos av misslyckande. Som att jag går baklänges i trappan mot mina ”life goals”. Löjligt, jag vet, för fasiken vad rik jag är. Samtidigt mänskligt.
Vissa dagar kan jag få lätt ångest över att missa tid med barnen, kanske extra just nu pga kriget där bilder av familjer som splittras visas upp. Icke självvalda där, fy tusan och nej – det går knappast att jämföra, men gör inte min känsla mindre. Och nej, jag ångrar inget, älskar mitt liv, allt/alla som ingår och har det fantastiskt bra på många sätt, måste bara lugna ner mig med att det här är en process som måste få ta tid. Återigen – jag har bevis på att ljus och lycka alltid återvänder.
» Jobbet är det som gått bäst under veckan ändå (näst efter helgen med barnen). Om vi snackar ”paus” igen har jag även låtit sociala medier vara vissa dagar, dels för att allt jag tänkt publicera känts så menlöst i jämförelse med det som sker i Ukraina, dels för att det varit skönt att lägga fokus på livet IRL. Eftersom jag varit solo, med familj och även vänner bortresta/upptagna under lovet har jag inte haft så mycket annat för mig än att träna, äta, sova, slötitta serier, jobba… Har bl.a. planerat klart min bootcamp ”RÅSTARK”. Kommer berätta mer när den lanseras, blir superkul med en fortsättning på ”KRAFT” och för dig som verkligen vill ta din styrketräning till nästa nivå. Mer info inom kort!
» Övrigt har jag inte mycket att lägga till. Eller jo, det fantastiska VÄDRET! Runt knuten har snödroppar poppat upp och det om något ger hopp. Ljuset och värmen kommer, vad som än sker i världen, runt- och inom oss..
..och det var lite av allt från min vecka. Hur har din varit? Och hur mår du? ♥ /A