Babyboom och (o)balans – veckans träning och vardagsrapport #85

”Sann”.

Minns du att jag skrev det som mitt ledord inför 2023? I hård konkurrens med ”fuck it” igen i repris från 2020, som jag vet att jag kan må jädrans bra av. Eftersom jag i grund och botten är en typisk Jungfru/kontrollmänniska, dessutom ett medlande mellanbarn som tycker om att vara andra till lags, behöver jag den kontrasten. Inte förändra den jag är, det finns ett syfte med att vi är som vi är och ALLA typer är viktiga på olika sätt, men att skita i ”präktig perfektion” då och då tror jag dom flesta mår bra av.

Hursomhelst. Sanningen är att jag sällan varit så trygg i mig själv och samtidigt.. sorgsen? Vet inte om det är en fas eller att jag först nu orkar känna allt det där jag tryckt undan mitt i flytt och spänning över allt nytt efter seperationen? Tror du som gått igenom någon liknande livsomställning kan relatera?

Samtidigt som självkänslan sviktar ibland kan jag känna lättnad av att slippa hålla emot med någon fasad. Såhär på min ”varabarnvecka”, passa på att låta gråten välla ut framför serier och film med stark igenkänning t.ex. Jag tänker att det är en del av den ”sanna Anna”. Hon som älskar att KÄNNA – och samtidigt blivit expert på att stänga av, kan tycka om tystnaden – och vråla till musik på högsta volym, att vara själv – och dela det innersta med vänner, att skita i disken – eller njuta av en helt grusfri hall, att sno ihop det enklaste från kylen – eller långkoka fina råvaror från scratch…

Du fattar poängen och så är vi ju allihop. Sällan konstanta, men i perioder mer balanserade. Eller obalanserade? Mer om det nedan efter en lång och något flummig inledning (men så är jag numera en äkta yogini efter 2 veckor i rad ;)). In på veckans vardagsrapport!

Babyboom och (o)balans – veckans träning och vardagsrapport #85

» Träningen är klart balanserad, om vi ska knyta ihop med rubriken. Nykärleken till yogan sitter kvar och jag älskar min mix. Explosiv gemenskap och ”hjärnvila” med coach och vänner i crossfitboxen, lugn v.s. tuff löpning beroende på dagsform, egen tung styrketräning där jag grundar och filar på kroppens behov och nu – yoga! När du som vuxen får leka barn, stolt träd, mjuk katt.. fånga känsla i nuet, släppa övertänkande och andra stelheter. Lära dig djupandas ut från roten istället för att hålla andan en vecka..

Ja, med stor glimt i ögat, men även viss seriösitet. Ibland kan jag komma på mig själv om att hålla andan i farten mot nästa high. I jakt på en uppgift, något kul och om vi zoomar ut – veckorna med barnen. Mer om det nedan, men här träningssummeringen:

• Måndag: crossfit
• Tisdag: lugn löpning
• Onsdag: styrka + rörlighet
• Torsdag: crossfit med lång rörlighet
• Fredag: vila
• Lördag: yoga
• Söndag: löpning – backintervaller

» Måendet avhandlade jag tillräckligt i inledningen va? Och kan låta deppigt, men lättnaden vinner. Att släppa fasaden som sagt, utan att bry mig om varken eget självkritiskt tyckande eller (ofta inbillat) andras. Bara en sån sak som att prata i mina storys på Instagram, vilket kan låta löjligt att tveka inför, men ett typiskt tillfälle där jag känner mig ”naken”. Ändå har jag gjort det på sistone, eftersom jag tycker om den personliga relationen med dig som följer mig och även med ledordet i åtanke. Visa- och vara den ”sanna Anna”, like it or lämna. Andra gånger loggar jag ut helt av den enkla anledningen att IRL-livet alltid är bäst.

Obalans? Tjaaa.. att yoga, sova 9 timmar i sträck, äta ordentligt, göra sitt jobb etc. är ju fantastiskt bra, men inte 100% balans om du frågar mig. Jag mår fysiskt kanon, men kan sakna fest, oförnuft och RÖJ ibland, liksom andra pusselbitar. En ”magnet” till mig själv om du förstår vad jag menar , liksom..

» Barnen har varit hos Jonas, nu i ordentlig ”varannanveckostil”. Heltid förutom några småbesök för att hämta saker, plus sms och telefonsamtal. Därför suger det in i själen av längtan att ha dom här en vecka, inklusive 17-åringen. Såklart han gillar eget space från syskon och tjatmamman när han har chansen (som när Jonas var bortrest), men jag är säker på att han saknar att bo- och bli bortskämd hos mig ibland. Liksom katterna, haha. Kärleken mellan barnen och deras lurviga småsyskon är enorm.

» Jobbet har jag inget nytt att uppdatera dig om. Jo, jag har rivit mitt hår över SportHälsas plattform som haft tekniska problem. Vet inte om du märkt att den inte laddat som den ska? Nu jobbar vår support iallafall på saken, så jag hoppas nästa vecka blir mindre strulig.

» Babyboom? Ja, ”en kompisbebis om dagen håller dig från fler i egna magen..” skrev jag på Instagram och det stämmer. Jag är MER än nöjd över dom ungar jag har och inte en gnutta sugen på fler, men smälter som socker när jag träffar andras. Nu har både min vän Jenni och Martina fått varsin liten tjej nyligen, som jag mötte för 1a gången i veckan. Så söta att jag DÖR en smula, plus mysigt att hinna prata med deras mammor.

Är innerligt glad för deras skull, men där har du även en annan grej jag syftar på med ”obalans,” eller snarare otakt. Mina vänner och jag är i helt olika faser och andra i kärnfamiljeliv som inte är lika spontana som mitt (varannan vecka), men samtidigt är vi samma personer. Tacksam för att dom finns där och allt snack ihop senaste dagarna, IRL, över telefon..

..i sociala medier och med det: hur var din vecka? Skriv gärna och berätta, kram! ♡/A