Bilden som både får mig att le och bli lite ledsen.
Känna värme i hjärtat av det fina med systerskap och alla minnen jag och Mia har ihop. Min två år äldre syster och bästa vän som barn. Vi hade vårt interna språk och delade allt från musiksmak till idrotter, humor och kompisar. Hittade på danser till Orups låtar, byggde kojor och min syster var den förste att försvara mig när Jacob på gatan i Skåne retades för ”Anna-panna”. Några år senare – skyddade mig från killar på andra sätt och såg till att jag kom hem efter några för många cider på Kristianstadsdagarna. Vi hängde nästan alltid ihop, ja och delade familj och släktingar förstås.
Älskade syster i vått och torrt
Mia har alltid varit min förebild. Systern med ”koll” (medan jag ofta levt i min egen fantasi haha), en ledare och samtidigt fantastiskt omtänksam. Hon har tagit hand om- och visat vägen för mig och vår lillebror med allt från läxor till kläder och den digitala värden. Hon var även den som inspirerade mig till att börja blogga. På sin tid en av dom största modebloggarna på miashopping.com och idag – framgångsrik client manager och team lead på byron Beet här i Stockholm. Dessutom 3-barnsmamma med sambo, 2 katter och vacker villa i Sollentuna, förmodligen viktigast av allt.
Vår fina faster Annika skickade översta bilden till mig när hon rensade bland sina saker och samtidigt som tankarna på allt fint ovan högg känslor av sorg till. Över dom förbannade komplex som drabbade mig (som många andra) någon gång i slutet av mellanstadiet.
Du ser kanske även att jag var den runda av systrarna? Mia hade en annan kroppstyp och kunde äta vad som helst och förbli pinnsmal, medan jag hade andra anlag. Vägde över 4 kg som nyfödd och mamma har berättat att folk på BB pekade och förundrades över ”Oj, vilket STORT barn!”.
Jag växte ifrån det mesta babyhullet med åren, men dom runda kinderna har stannat kvar för gott. En bagatell när jag tänker på det idag, nu är jag tacksam över min starka kropp och ”barnsliga” ansiktsform, men det var jag inte under vissa känsliga år. Då idealet för tjejer var ”så smal som möjligt”. Tur att vår syn på vad som är viktigt kan ändras.
Vi var förstås olika på andra sätt än rent fysiskt. Jag har alltid varit drömmaren och konstnärssjäl, medan Mia varit utåtriktat social ”med fötterna på jorden”. Kanske därför vi är ett så bra team, kompletterar varandra, men även krockar ibland?
Nära relationer kan även vara hårt ofiltrerade och ibland var jag ärligt talat avundsjuk på min systers popularitet. När vi kom upp i tonåren var det henne killarna drogs till medan jag ofta var andrahandsvalet. Att jag tappade både självkänsla och kilon inför högstadiet gjorde inte vår relation bättre. Jag blev smal(are), men varken lycklig eller mer omtyckt av någon annan, snarare tvärtom.
Mia, eller Maria som min syster egentligen är döpt till, kände säkert något liknande. Jag var målinriktad och fick höga betyg i det mesta. Var typiska ”duktiga flickan” där hemma, men strulade med andra personliga problem, samtidigt som syrran gjorde revolt på andra sätt. I bådas fall – förmodligen protester mot både vuxenvärlden och olika slags rop efter uppmärksamhet? Sällan enkelt för någon att hitta sig själv den där övergångstiden mellan barn och vuxen.
Vårt systerskap idag?
I våra nya liv som vuxna har vi hittat våra roller och älskar varandra, trots våra olikheter. Rent personligen, intressen och livssituationer. Vi ses med jämna mellanrum här i stan och hos våra föräldrar i Jorm som du nog sett. Där är det märkligt hur jag stundtals kliver in i min gamla syskonroll.
Något du känner igen i ditt barndomshem? Min trotsiga 13-åring kan ibland krypa fram för att hävda sig och få uppmärksamhet – eller snarare flyr i tyst protest. Löjligt när jag tänker på det, men nu har jag ändå distans nog att förstå varför. Det finns fördelar att bli äldre.
Från att ha delat alla intressen och smak har vi vuxit upp och fått väldigt olika liv, men också flera gemensamma nämnare. Sportintresset vi båda fått av våra föräldrar t.ex., nu med helt andra syften och mål än under dom förvirrade tonåren. Som det du ser exempel av ovan och nedanför.
Vårt band är fortfarande starkt och av naturliga skäl hänger vi inte ihop lika mycket som när vi var små, däremot på andra sätt. Att båda fått barn, genomgått varsin skilsmässa och hittat tillbaka till vissa träningsformer har fört oss närmare mot tiden i tonåren och vi är fortfarande lika varandra i mycket. Jag är otroligt tacksam för allt vi gått igenom och det vi har nu.
Idag fyller hon år, systra mi, HURRA! ♥ Älskar dig Maria. Och jag tänker på ord som jag läst någonstans:
”En syster ser dina tårar innan dom faller..”
Sant. Få känner mig lika väl som min syster, utan att ens ett ord behövs. Systerskap är omtanke (även när det krävs tuffa tag) och kärleksband starkare än i dom flesta andra relationer. Vackert och samtidigt hårt ibland.
Känner du igen dig i något av det jag skriver, du som också har syskon? Kram! /A
Tack! Tappade linsen för att jag satt och snyftade här på kontoret…
Oj, det var inte meningen. ”Vått och torrt” som sagt… hoppas du får en fortsatt GLAD födelsedag nu 😉
Stor KRAM igen bäste syster! <3