Små framsteg och brutet ben – veckans träning och vardagsrapport #123

”Du kommer varken känna dig djupt deprimerad eller riktigt glad.”

”Mer som ett neutralt mellanläge. Sen är det vanligt med huvudvärk, illamående, rinnande näsa, ångest, rastlöshet, sömnsvårigheter, yrsel, muntorrhet, magproblem, ökad svettning, smärta i muskler och leder, sexuella störningar, viktökning, utmattning..”

Jag (tänkte): ”WTF!?” Och på hur jag brukar känna vid mina löprundor. Hur ironiskt det är att dom negativa biverkningarna av antidepressiva medel är exakt vad träning hjälper oss att motverka, ja förutom ”rinnande näsa, svettning och smärta i muskler” för en stund. Och hur bara ETT enda andetag ökar vår syresättnigen i kroppen, sinnet blir mindre reaktivt, nervsystemet stärks, rädslor börjar lösas upp, irritation, nedstämdhet och osäkerhet minskar, matsmältningen förbättras, lugn och tålamod förbättras, du blir mer närvarande, du får mer ork..

Lägg sen till alla positiva effekter av själva träningen! Miljön, eventuellt sällskap eller musik m.m. m.m. Jo jag vet – ibland kan det vara svårt att ens ta första steget ut. Som Bella och jag pratar om i dagens poddavsnitt (lyssna här) kan antidepressiva medel vara helt avgörande i djupa depressioner, jag vill verkligen inte förminska vikten av att ta hjälp av dom i allvarliga fall, men själv sket jag i tabletterna. Den här gången. Hämtade ändå ut och har dom i tryggt förvar därhemma, OM jag skulle hamna i ett läge där varken sömn, mat, rörelse, gemenskap…  räcker. Eller alltså, om jag inte pallar ta hand om allt det där, så som nu.

Uppochner går det ju för oss alla, mänskligt, men rutiner – och vissa avbrott från dom – är ofta bra. Här kan du följa med mig på lite av det sen sist.

Små framsteg och brutet ben – veckans träning och vardagsrapport #123

» Träningen fick en maffig start och lugnt avslut på veckan, tills idag. Måndagens pass på Fit4Life innehöll både förnedrade hopprepshopp (min hjärna saknar koordintaionsförmåga och får inte ihop det här med dubble unders, att snurra 2 varv på 1 hopp), men sen klarade jag både snatch med tyngre hantel än någonsin, plus pistol squats utan stöd. Blev så GLAD! Tänker oftast inte på det, men har utvecklats enormt på flera sätt sen jag började med crossfit – både kroppskännedom, explosivitet, rörlighet, i olika tekniker och styrka. Ta gemenskapen i boxen på det – underbart, för att återkoppla till inledningen.

Sen gick det ”utför”.. eller, inte för mig (mer om det nedan), men saker runtomkring – roliga som tråkiga – slukade energi. En lugn joggingtur, rörlighetsträning och yoga igår blev fin kontrast till veckans 2 tuffare wodar  Summeringen:

  • Måndag: crossfit
  • Tisdag: lugnare morgonjogg
  • Onsdag: egen kort styrketräning + rörlighetsträning
  • Torsdag: kort wod + lång rörlighetsträning
  • Fredag: vila
  • Lördag: ett par styrkeövningar + yoga
  • Söndag: löpning

» Måendet har präglats mycket av mina närmaste. Framför allt mycket oro kring nedanstående, men också det roliga eventet jag berättat om. Typiskt dålig tajming att jag sovit som en kratta när jag äntligen fick chans att hänga med Derin, var helt slut och borde kanske vara hemma och vila istället, hade sett fram emot kvällen så mycket. Nöjd att jag gick dit, den gav massor – inte minst kompistid, men segheten fortsatte.

Inatt sov jag 9 stenhårda timmar och vaknade upp med ett smajl. Jo, faktiskt. Dels för att jag är utvilad, men också avslappnad på en plats där jag får positiv energi ihop med några av dom jag älskar mest..

» Barnen. Som nu har sportlov en vecka med mig, eller åtminstone halva gänget. Jonna, Junior och jag är kattvakter och bor i syster Mia m.fam´s fina villa i Sollentuna, medan Hugo flyttat in i Hjorthagshemmet hos Bobbo och Lo. Och Hampus, veckans starka skäl till oro, är kvar hos Jonas med sitt gipsade ben.

Hade sån ångest med tanke på stackas Hampus i tisdags natt. Något vi trodde var en enklare stukning visade sig vara en kraftig fraktur som behövde opereras. Andra, mer akuta patienter gick före, så tiden gick, Jonas åkte hem han och lämnades ensam inför operationen och över natten. Nu är Hampus 16 år, men modershjärtat blir aldrig äldre och jag kunde knappt sova. Cyklade dit direkt morgonen efter och allt hade gått bra.

Ett ben läker, men ändå så TRIST för Hampus att missa ett helt lov med kompisar och skidåkning längre fram. Försöker ändå roa honom så gott det går med kattbilder och annat.

» Övrigt? Ser fram emot en lugnare vecka med barn och jobb från Sollentuna där vi har större space. Annars fortsätter jag att hålla i mina ”må-bra-metoder”, bland annat att läsa böcker. Försöka iallafall, för jag somnar oftast efter en halv sida, men rekommenderar varmt boken ”Sluta kämpa! : en sjävbiografi om stress, utmattning och vägen tillbaka till meningsfullhet och liv” av Anki W Karlsson. En gullig kvinna som tränar på samma SATS-gym som mig och kom fram för att be om min adress att skicka den till. Så fin gest, liksom bokens innehåll. Finns mycket att hämta där, lättande igenkänning som konkreta riktlinjer.

Hur mår du? Och hur var din vecka? Varmt välkommen att skriva av dig i en kommentar om du vill, kram! /A

No Comments Yet

Leave a Reply

Your email address will not be published.