STHLM AID och marasug – veckans träning och vardagsrapport #134

STHLM AID

Låg tröskel och höga krav.

Jag ser det så tydligt nu. Känner igen mig. Varför min lugna styrketräning funkar så bra, medan konditionspassen varit så tunga en period. Hur skönt det kan vara att dundra ur sin besvikelse och bygga stabilitet via musklerna, medan hög puls med ett nyläkt hjärta är.. läskigt. Framkallar känslor svåra att skilja från panik, rädslor att såren ska slitas upp igen.

Jag har skrivit om det förr, som 2019 när min vän Terese Alvén gick bort, för ganska exakt 5 år sen:

Att träna med sorg i kroppen

”Jag har haft flera perioder då jag behövt minskat pressen vid träningen av fysiska eller mentala skäl. Förr försökte jag tvärtom bedöva känslorna med hårdare träning, men har lärt mig att det straffar sig i längden. Idag är jag snällare mot mig själv och får jag inte dåligt samvete om jag inte presterar, eftersom jag vet att hälsa för mig även är att kunna ta det lugnare med saker och ting. Det gäller både träning, jobb och andra saker. Att minska kraven, våga be om hjälp och tacka nej.

Vissa gånger kan det kanske vara skönt att ge järnet och liksom ladda ur vid träningen, men andra gånger behöver jag tvärt om – ta det lugnare. Därför tänker jag aldrig på träning som ett ”måste” under de här perioderna. Jag tränar det jag känner för och har som sagt återgått till lättare rehab och prehabövningar för knäts skull. Tränar på lugnare gym, väljer lättare vikter, yogar och varvar löpningen med att promenera. Sen, för att inte halka in i något prestationstänk, håller jag hela tiden en inre dialog med mig själv, typ:

”Jag redan är tillräckligt stark – därför tränar jag bara precis så hårt jag känner för och går hem om det inte känns bra..” (vilket ändå brukar bli bra pass, men utan prestationspress).

”Det ska bli skönt att ut och springa, och OM allt känns rätt springer jag intervaller..”  (istället för tvärtom, att intervallerna är det viktigaste).

”Jag ställer upp i x-loppet, men sätter inget mål av tid. Känns det bra springer jag så fort jag orkar. Känns det inte bra är det bara att avboka/gå/bryta loppet. En värdslig sak!”

Sorg belastar också, vilket är bra att räkna med, men jag vet också att när det öppna såret läkt helt går det att ta i mer igen. Och som jag nämnde – vissa kan säkert träna med sorg och ta i hårdare, men det beror på vem man är. Antal gamla ärr och hur livet ser ut i övrigt.”

Och som med alla erfarenheter blir det jobbiga ändå lättare när du (se rad 2 igen) känner igen dig och därför också vet att det är övergående. Och när du vet att det GÅR att vara innerligt lycklig mitt i det tuffa, träningen som i övrigt life. Lite mer om det och annat i veckans mer personliga rapport.

STHLM AID

STHLM AID och marasug – veckans träning och vardagsrapport #134

» Träningen fortsatte något lättare, precis som veckan innan. Däremot har det varit varmare än på länge, så både vid veckans crossfit och löpning har svetten flutit i floder. Härligt ändå tycker jag. Och trots värmen, inledningen på detta inlägg och alla rapporter om ”tuffaste Maran jag gjort” blev jag enormt loppsugen. Men..

”Låg tröskel och höga krav”. Som i lätt att motivera mig till träning och en konstant blick mot mer, något större.. vilket både utvecklar- och ibland hindrar mig från att ens försöka. I rädsla att misslyckas med mina egna målbilder, men också för att jag vet hur ovärt det är att pressa- och skada en redan trött själ. Många har frågat, men där har du en del av svaret varför det fick bli ännu ett år utan Stockholm Marathon.

Det (och jag) är som det är, allt har sin tid och mer inkännande träning går också galant. Summeringen:

  • Måndag: crossfit
  • Tisdag: löpning, lugn distans
  • Onsdag: styrketräning, underkroppsfokus + rörlighet i utegym
  • Torsdag: crossfit, kort wod + lång rörlighetsdel
  • Fredag: löpning, intervaller
  • Lördag: styrketräning, överkroppsfokus
  • Söndag: vila

» Jobbet jobbet jobbet. Vissa veckor känns det som att jag vrider ur varje sekund för att hinna med allt, utan att komma någon vart. Nya saker dyker upp innan jag hinner ens hinner påbörja det jag först tänkt. Är ändå nöjd med det som blev gjort, inte minst veckans poddavsnitt:

Om HUNGER & att må bra vid cancer med coola @Kristina Andersson, näringsfysiolog, föreläsare, författare till hela 19 böcker inom hälsa och nu – mitt i en cancerbehandling.

Hur mycket kan du själv påverka din risk att drabbas av cancer och ditt mående under en behandling? Hur stöttar du på ett bra sätt som anhörig? Och din hunger.. sug eller faktiskt energibehov?

”Det är ofta problemen många går igång på..” FÖR att vi vill ha lösningar, även för att kunna hjälpa varandra. Stort tack till Kristina ❤️ och du där: välkommen att lyssna på SportHälsa snackar kost & träning här eller på andra ställen där poddar finns! 

Utöver SportHälsa har jag kvällsjobbat med min online bootcamp och som coach av 2 starka systrar här i Hjorthagen – min vän Bella och hennes syster. Dom ska båda springa Tjejmilen i höst och jag hjälper till med löpstyrka och teknik inför loppet. En ära, så roligt uppdrag!

» Ungdomarna var hos mig en halv vecka extra och nu: några dagar till hos Jonas, eftersom det varit full renovering i deras nya pappahem. Som alltid: mer i skallen, mindre sömn och mer glädje här hemma. Älskar mina galningar. Och längtar redan till kaoset på onsdag, men njuter av en lugnare, mer utvilad tillvaro tills dess.

» Måendet kan låta dramatiskt i inledningen, men inte värre än vanligt, haha. Du som känner mig vet att jag har långa känselspröt och det ser jag mest som positivt. Visst kan jag dippa ibland, men är ändå stolt att jag orkar med en hård duns och jobbig klättring, istället för att stänga av och köra med skyddslappar på. Lättare just då, men tänker (/vet av erfarenhet) att det blir tyngre med tiden när allt samlas på hög.

”Sorg” undrar du? Inget nytt och jag tror du förstår som följt mig några år. Gamla vanliga köret med sånt/såna jag förlorat, utan att egentligen ångra något, grotta ner mig eller tänka tillbaka så mycket. Känslor som kommit av att helt enkelt slappna av och låta dom. Supertråkigt, men så får det va och som jag skrev innan: samtidigt fullt möjligt att vara lycklig somliga stunder, även när inget är perfekt (exempel nedan).

» Övrigt? Vad vore träning utan MUSIK? Och tvärtom – musik utan rörelse? Perfect match hursomhelst, ännu mer i kombination med välgörenhet och vänner. Som jag skrev och visade på Instagram stack jag och Derin till STHLM AID i torsdags, ett event på Trädgården i Stockholm med musik och tal där alla intäkter gick oavkortat till världens utsatta barn.

HELT magiskt att få ta del av så många fantastiskt artister på en och samma kväll, ihop med en av mina närmaste vänner och för en god sak. Fint att få stötta Plan Sveriges viktiga arbete mot världens orättvisor på fler sätt än som ambassadör vid Tjejmilen. ”Tillsammans är vi starkare” gäller ju inte bara vid träning. STHLM AID – vilken grej! ♥

Annars? Precis att jag hunnit inviga mina ASICS GEL-Cumulus 26 när produktprov på  GEL-KAYANO 31 kom med posten, nyheten för dig som vill ha en extra stabil och bekväm löpsko. Dessutom så snygg att den funkar som sneakers, solgult somrig.

I övrigt endel experimet i köket, som ofta när jag är solo och som du kommer kunna ta del av i bloggen framöver. Och en hel del chill i solen med nya böckeer, framför serier och tidiga kvällar i sängen.

Hur mår du och hur var din vecka? Varmt välkommen att skriva av dig i en kommentar, kram! /A

No Comments Yet

Leave a Reply

Your email address will not be published.