Du ser: ”ännu en lycklig löpardjävul som försöker romantisera hösten..”
Jag med. Men också tecken på en glad, ångestfri dag, eftersom löpardjävulen valt att springa just där – och ta en antijantig selfie dessutom.
Vi har en dubbel relation, Kungliga Djurgården och jag. Vår ståtligt vackra Stockholmspärla, speciellt så här års som du ser, men också många minnen och känslor runt kanalen. Somliga som ibland blir för svåra att möta.
Nyförälskade promenader, snabba race och svidande intervaller, sorgtunga- och samtidigt lyckliga steg i en märklig mix med en halvfull tvillingvagn, lätta långpass och joggingturer med vänner och sen – stor tomhet utan en. Samtidigt vill jag aldrig glömma, sluta känna.
Här en throw back till i tisdags, utsövd och avstressad, då jag orkade ta in allt och yes: lyckligt romantisera. Som du hört mig predika förr (?) – löpning är så mycket mer än löpning, men löpvägar är också så mycket mer än löpvägar. Har du också speciella känslor kopplade till val av väg? ♡/A