Kickar

Det är jobbigt att vara en person som konstant letar kickar i livet för att däremellan ibland hamna på djupaste botten. Att inte nöja sig med ”lagom” – då kryper tristessen i kroppen. Och ju stressigare det är runt omkring mig, ju mer behöver jag kickarna. Jag kan ha väldig ångest inför tävlingar och att instruera/föreläsa inför många. Ja, även inför hårdare träningspass eller vissa känslomässiga blogginlägg kan jag ha ångest. Men sen får jag den där kicken efteråt som gör allt slit värt. Som ger en extra gnista och att jag känner mig maximalt levande.

Jag har lyssnat på flera av Saras grymma pods och även det här inlägget har fått mig att tänka mycket över mitt eget sätt att leva. Som sätter ord på mycket av det jag själv känner men ändå inte alltid gör. Om meningen med livet som är att ”fylla det med mening”, alltså sådant som känns meningsfullt för MIG. Just nu hinner jag knappt känna efter vad jag vill, något som är typiskt under småbarnsåren. Jag vet sedan tidigare att de första 3 åren är tuffast samtidigt som det är då barnen är som gosigast. Återigen – kickar och dalar.

Jag vet att ”lagom” är ett sundare sätt att leva. Jag vet också att jag borde bli bättre på att stoppa onödiga impulser, sluta vara så blåögd och välja bort saker som inte tillför mitt liv med mening. Men som känslomänniska som drivs av utmaningar och kickar är det så svårt att välja bort även om jag just nu känner att jag måste för att orka. Dygnet har (tyvärr) bara 24 h och jag behöver se över hur jag fyller dessa med det absolut viktigaste – rensa bort all tid på annat.

Träningen är i alla fall INTE vad jag ska välja bort. Det är den tid då jag hinner tänka lite extra, samla energi och stressa av. Igår testade jag en längre runda med ”Bianca” och fick ännu en kick. 6 lätta mil där jag efter halva rundan ridit in den nya cykeln, lärt mig hantera växlarna, ligga mer i svängarna och kunde glida likt en pil längs vägarna. Njöt av farten  och den svalkande vinden under solen. Underbar känsla! Bara ett skrubbsår på knät (ramlade stillastående vid ett rödljus p.g.a. att jag är ovan att sitta fast i pedalerna) och hoppad kedja (samma tillfälle) – annars en toppenrunda.

Jag har börjat förstå tjusningen med racercykling och funktionerna i plagg och prylar. Hur praktiskt det är med en ficka på ryggen att lägga mobil, nycklar, pengar och näsdukar i. Och den lilla väskan under sadeln på min cykel rymmer inte bara extraslang utan en hel ultralätt vindjacka från Craft fick plats (bild på jackan här). Grymt bra. En annan grej är dragkedjan på cykeltröjan som går snabbt att byta/ta av och när man har hängselbyxor under är det lättare vid ett toastopp (tips är OK efter bron på Lidingö som både har toalett och energi att tömma sig/fylla på vid).

Hemma fick maten laga sig själv i ugnen medan jag stod i duschen. Saftig lax med grönsaker – en kick för smaklökarna. Liksom chokladbitarna senare på kvällen (choklad är också beroendeframkallande).

Eftersom resten av familjen är i Dalarna hos farmor försökte jag göra den ensamma middagen så trevlig som möjligt. Lyssnade på bra musik (kick), bloggade (kick) och läste fina kommentarer och mail (kick). Sen ringde jag mina älsklingar och sa godnatt (kick x 5) ♥

Nu beger jag mig strax mot en spännande helg i Göteborg, mitt första cykellopp och tid att umgås med vänner. Ingen ångest inför detta, men ett par kickar kommer jag garanterat få 🙂