”Så du har släppt ledsenheten nu?”
Nej. Men du kan också se det så här: Ju fler älskade själar du förlorar i jordelivet, ju mindre ångest inför döden då du äntligen får träffa alla igen? Det är iallafall en tröstande tanke när den värst förlamande sorgen lagt sig, samtidigt som ödmjukheten och tacksamheten för dom du har runt dig ökar. Så känner åtminstone jag.
Veckorna sen min senaste vardagsrapport har verkligen bjudit på känslokontraster. Du som följer mig på Instagram har sett att Bobbo Bror hittades livlös i en buske 19 april? Lurviga livskamraten vi fick för halva priset eftersom han var utstött från kullen och ynklig, men fullt frisk och bedårande gullig du ser. Vår dagliga glädjespridare, alltid full av bus och villkorslös kärlek till hela familjen, syster Miss Lo högst inräknad.
Jag har varit ett känslovrak sen dess, fylld av sorg omöjlig att koppla bort. Överallt dyker minnen av Bobbo upp, inte minst när jag ser lilla Lo, tydligt lika ledsen som oss människor. Så. Förmodligen ännu ett slags självförsvarstal av ren överlevnadsinstinkt, men jag försöker lugna- och påminna mig själv om inledningen och hur det alltid ljusnat alla tidigare förluster.
Har lärt mig accepterar att sorgen är en del av livet, får finnas och kan vara fin, utan att ta över. Låter processen mot ett lyckligare sinne ta sin tid, med fint stöd från omgivningen, begravning i syster Mia m.fam´s trädgård i måndags och i lördags – fest mitt i allt. Här kan du följa med!
Från begravning till after ski party – veckans träning och vardagsrapport #197
» Träningen håller jag extra hårt i när livet runtomkring svajar, men mer inkännande. Sorgen i sig är tung nog och jag har sovit betydligt sämre sen Bobbos bortgång. Inte läge för någon stenhård piska med andra ord, samtidigt som det varit väldigt skönt att fokusera på något annat. Slappna av mentalt en stund och landa i kroppen.
Dom flesta pass har varit lugna, men efter en natt med något bättre sömnkvalitet var det nice att ge järnet i 10 x 90-sekundersintervaller (30 sekunders vila mellan). Liksom släppa alla spärrar, känna hur hjärta, lungor och benmuskler jobbar maximalt. Samma sak i veckans crossfitpass, men mer fokus på svår teknik och coach Nours klokskaper där.
Summeringen: 1 crossfitpass, 3 egna lugna styrkepass, 2 löppass, plus mer/mindre dagliga rörlighetsövningar och promenader.
» Måendet hade just vänt uppåt i takt med vårsolen när förlusten av Bobbo Bror hastigt drog ner mig igen. Fan. Antar att jag är extra skör i rådande arbetslösa, självkänslolåga läge, men vem blir inte ledsen när en betydelsefull själ försvinner från vardagen? På det bär jag dessutom med mig Miss Lo och övriga ungars sorg, som på sätt och vis känns ännu tyngre. Min egen har jag allt för lång erfarenhet av att hantera och på ett märkligt sätt vara vän med, men jag vill ändå skydda barnen från samma börda. Inser att det är omöjligt. Om inte redan kommer vi alla stöta på döden och… se inledningen igen. Minska rädslan inför och öka ödmjukheten?
På samma gång händer massa roligheter just nu. Jag nämnde ju barnboken, bokad resa till Mallis, snart Hampus student och i lördags var det stor 50-årsfest för syster Mia på tema after ski. Ännu en dag och plats med tvära känslokast. Att först lägga blommor på Bobbos grav i samma trädgård där jag sen knatade uppför vita mattan till en helt otrolig fest.
Syrran hade arrangerat partytält på altanen, eget liveband, pizzabagare, bar och en drös fina människor i roliga after ski-outfits. Vår käre bror, hennes kollegor, grannar, vänner från förr, nutid.. och jag tacksam att få ta del av allt. Nykter p.g.a. dricker aldrig alkohol med färsk sorg i kroppen och hade även det ärofyllda uppdraget som festfotograf, men hade väldigt roligt ändå tills tröttheten small till. Lämnade partyt när det var som bäst och somnade med det minnet.
Nästa dag: trött och låg igen, berörd av alla allt. Bobbo såklart, men också av att spegla min ”missär” i andras lycka. Otroligt dumt, jag vet, men är som sagt extra känslig just nu och speciellt sömnbrist spär på det negativa. Idag, efter några nätters bättre återhämtning ser jag allt runt- och framför mig i ett ljusare sken. Det jag tänker är vekligheten.
» Ungdomarna var lägligt nog hos Jonas förra veckan, så att jag kunde sköta begravning och gå på fest utan att påverka dom. Frågade alla, men ingen pallade följa med för att gravsätta Bobbo och vi kommer ju ändå kunna besöka honom när vi vill där han vilar bredvid Pelle (syster Mia m.fam´s påkörda katt). Jag är också glad att Hampus fick en kul fotbollsresa till England med Jonas i helgen och Junior en innebandycuptripp med sitt lag. Miljöombyte och annat att tänka på en stund, viktigt som sagt. Och denna veckan har vi mer tid att prata om vår änglakatt då dom är hos mig, plus skämma bort vår mysiga Miss Lo ännu mer än vanligt. Hon har märkbart större behov av närhet nu.
» Jobb? Inget nytt besked från intervjuer och alla ansökningar, men nya program till min onlineträningstjänst – nu med hela 30% sommarrabatt på 3 månader, d.v.s. 349 kr/månad istället för 499 kr från 4 maj- 2 augusti. Tanken är på dig med tendens att skippa din träning denna period p.g.a. alla avslutningar, semester etc. Mina program är korta, går att köra hemma, på resan och jag guidar dig gärna med personliga övningar och frågor om du har. Vore en ära att få coacha just dig! Läs mer här och säkra din plats med kod: summer26
» Övrigt? Knåpat ihop några goda recept av senaste leveransen från Tyngre och kört säsongens shortspremiär, men annars inte mycket mer nytt än ovan nämnt.
Hur mår du? Du är som alltid välkommen att skriva av dig, kram! /A