”Ibland måste du släppa något bra för att få något bättre..”
..så jag släppte. Senaste 5 åren: ett äktenskap, kärnfamiljehem, hjärtkross, kompiskollegor, heltidsjobb, dagliga SOME-uppdateringar, långsamt värsta Bobbo-saknaden.. och väntar fortfarande på det där ”bättre”. Så om det stämmer att ”folk älskar när det går dåligt för andra” borde jag ha miljarder följare nu? Men kanske är jag för bra på att själv se- och visa upp det värdefulla jag har kvar för att folket ska se det jag förlorat?
Tacksamhet. Också en slags mental muskel som blir starkare av träning. Jag har iallafall blivit en jävel på att känna den klyschiga ”lyckan i det lilla” och fylla tomrom med nya bra grejer – trots att det (motsägelsefullt nog?) är tungt att släppa tag. Utmattande med små som stora förändringar.
”Ok, men vad GÖR du om dagarna?” Träningen vet du att jag håller i, min medicin för det mesta i rätt dos, liksom dagliga jobbansökningar inför framtiden och annars:
- Sparar pengar. Rensar och säljer på Sellpy och Marketplace, tvättar sneekers så dom blir som nya, kör självnagelsalong, säger upp onödiga abonnemang (+ ett extremt sorgligt: pausar crossfit några månader), räddar mat med röda lappar och gläds extra mycket åt mina samarbetspartners.
- Slösar tid/laddar energi. Snittar 7-8 h sömn/natt, loggar ut, läser romaner, kelar med Lo, chillar i sol, sträckglor serier, swipar (mest vänster), promenerar långsamt utan lurar, självxxx.. s.k. slow selfcare, med tanke på ”utmattande förändringar” som kräver återhämtning.
- Pysslar. Leker med film och redigering av reels (mättar min konstnärssjäl, samtidigt som det förhoppningsvis ger inspo till dig), hejar på ungdomarna, gör egen majonäs, rensar avlopp, bakar och planerar kalas, googlar kattungar..
..och postar mindre inägg här som du kanske sett, men då och då blir det en roman. Inledningen räcker egentligen, men ännu fler ord om tillvaron sen sist hittar du i veckorapporten.
Tunga förändringar – veckans träning och vardagsrapport #199
» Träningen går iallafall framåt, som ofta när annat är svårt. Åtminstone styrketräningen. Dels har jag mer tid att lägga i gymmet, dels på allt utanför. Sömn, mat, vila du vet. Därför passar jag på att köra en tyngre period, alltså som i att försöka öka vikterna i övningar jag kör regelbundet. Det går bra, för precis som jag ofta tjatar på mina pt-klienter orkar jag mer än jag tror.
Musklerna är mer oberörda av omständigheterna, men precis som jag upplevt flera gånger förr är det hjärta och lungor som tar stryk mest när annat svajar. Logiskt egentligen, eftersom hjärtat är kärlekssymbolen och jag har svårt att andas djupt. Löpning har därför inte förändrats, utan får fortsätta vara mer på känsla än prestationsinriktad. Springer mina intervaller varje vecka för variation och bibehålla konditionen jag har, men annars är det främst lugna lufsar för att fylla på med syre, naturkraft och endorfiner.
Crossfit? Efter långt velande och med hugg i bröstet har jag valt att pausa mitt medlemskap från juni och några månader framåt. Älskar passen bland vännerna där, men har inte råd just nu och ska dessutom resa bort endel under sommaren. Den här veckan har jag även varit så mentalt låg att jag inte ens orkat gå dit. Vet att det är just då jag borde, men tar nya tag nästa vecka. Sista på länge, en tyngre tanke än själva flåsiga wodarna.
Veckosummeringen hittills: 0 crossfitpass, 3 egna lugna styrkepass, 2 löppass (om du räknar in dagens), plus mer/mindre dagliga rörlighetsövningar och promenader.
» Måendet har jag redan avhandlat. Ibland är det så frustrerande att veta exakt vad som lyfter mig, utan att alltid ha det tillgängligt. Tänker: närhet, gemenskap, trygg ekonomi.. FUN, men lugnar mig och zoomar ut.
”Ingen kan växa i konstant solljus”
..är ännu en tröstande klyscha. Människan är inte gjord för att vara konstant glad, oavsett om du går igenom sorg eller har ett friktionsfritt liv. Jag slappnar av med den tanken, skickar vidare till dig som också behöver och fortsätter med mitt ”nya liv”. Det är också fint. Och fatta hur jäkla ”välväxt” jag ska vara när det rent praktiska fallit på plats. Nu när jag även hittat nya må-bra-vanor och lärt känna mina små vardagsbehov.
» Jobb? Söker, söker.. och är inte ensam. Får svaret ”tack, men vi har valt att gå vidare med någon annan” och sjunker en nivå självförtroendemässigt. Funderar på att ta upp PT-tråden som egen, men har liksom inte ork eller ekonomi att släppa a-kassan för en oviss inkomst av strötimmar. Pratade med en handledare på Arbetsförmedlingen tidigare i veckan. ”Ja, det råder ju tyvärr åldersism på marknaden, så jag förstår att det inte är lätt..” peppande? Nej. Nu måste jag dessutom söka jobb på andra orter och inom andra områden än min erfarenhet för att behålla a-kassan. Östersund kanske? Eller Visby som är så mysigt? Tillbaka till rötterna i Skåne? Fortsättning följer..
..hur mår du? Stor kram genom skärmen! /A