Klockan 22 stängde jag dessa ögonen och vaknade lätt och pigg samtidigt som Junior klockan 6. Det tar på krafterna att öppna sig, men efteråt är det som ett ton kastats bort från mina axlar. En lång tid har jag gått och mått dåligt utan att veta riktigt varför. Jag har ljugit för mig själv och trott att jag levt ett vanligt ”tränings-människa-liv”. Ok lite extremare träning och kost än andra, ok lite fler barn än många, ok lite mer jobb dygnet runt med blogg och annat men ändå.. helt normalt.
Lätta axlar men ändå ett tungt hjärta proppfullt med kärlek. TACK för alla fina kommentarer! Ni anar inte hur mycket de betyder för mig i den här kampen mot mina dumma inre tankar. Att ni orkar med skitsofrena mig, och bara att veta att ni finns där ute gör mig varm ♥
Vill även be om ursäkt till er som sett och frågat hur jag EGENTLIGEN mår, men som jag avvisat med att ”jag mår bra – det är bara lite mycket just nu”. Men ”mycket” är det jämt, och det var min sanning just då.
Just nu går jag bara och väntar på att få konkreta verktyg för att ta mig ur den här cirkusen. Det är inte så att jag är döende, haha, och precis som inför lopp i nya sporter behöver jag veta HUR jag tränar tanken för att bryta mina mönster. Så tills dess äter jag som vanligt min protein/kokosoljekräm och går till gymmet innan frukost nr 2 och en skön dag med familjen. Grymt god kräm och skönt avstressande träning – i ett kort perspektiv. Som så många andra äter och gör jag det jag mår bra av JUST NU. Tänk att det ska vara så svårt, men mitt mål är inte glömt och nu är jag i alla fall lite mer ärlig mot mig själv. Och mot dig 🙂
Ha en härlig helg!
Dagens träningsoutfit: Linne (”Do what you love”) – Lorna Jane, sport-bh (vadderad) – Shock Absorber, tights – Casall, strumpor – Gococo.
Heja dig Anna! Du får oss andra att inse att det inte går att prestera på topp överallt och alltid, vi är bara människor. Du ger så mycket i och med att du delar med dig av detta, tack. Ha nu en underbar helg med din kära!
Underbar lördagsläsning. Lycka till Anna, jag vet att du klarar det här <3
Hej Anna:-)
Det är starkt av dig att öppna dig å visa hur du känner på riktigt.
Jag hoppas att du kommer må mycket bättre nu!
Kraam
All lycka till fina du.
Hejsan Anna…
Det värmer att läsa om hur du kommit till insikt… Är i samma läge själv just nu.. Håller på att försöka lätta på mina prestations och duktigthets krav. Är ensam med en lite tös, tränar som en toka,,, Försöker äta enl de senaste trenderna och vara så förbaskat perfekt i allt det jag gör. Men det håller ju inte i längden… Nu känner jag att jag kommit till en stoppgräns då jag inte orkar kroppsligen och mentalt…. Har haft anorexi i min ungdom och vill inte hamna där igen… SÅ nu nu försöker jag släppa kraven på mig själv och leva i nuet och kunna njuta av livet. Det värmer enormt att läsa dina inlägg och det ger mig styrka och kraft när man ser att man inte är ensam… Vi får kämpa… Styrkekramar till dig…
Tack för att du skriver om det här, Anna. Du är modig och stark. Du måste verkligen in dela med dig, men hjälper garanterat en hel hoper andra.
Måste verkligen inte, menar jag förstås. Är dock glad att du gör det. Otroligt modigt,
Åh så härligt att en liten tyngd släppt för sig fina fina Anna! Så modigt o bra att du delar med dig, tyvärr e du ju inte ensam om dessa problem/känslor.
Hoppas du får bra hjälp!
Kram fr mig.
Ja, jag har sagt det förr också. Du måste dra ner på tempot. Jag har också haft mycket jämt och du har ju som jag 4 barn. Förr eller senare kommer verkligheten ikapp om man inte är vaken för allt. Och den kommer oftast ikapp då man tror att man mår bra och har allt under kontroll. Been there done that och att vara utmattad på riktigt är verkligen inte något jag önskar någon! Så ta det lugnt. Våga släppa allt och dra i handbromsen!
Pussar!!! <3
Har själv levt med prestationsångest stora delar av livet. Plus haft andra problem med hälsan både som barn och i vuxen ålder. Fick inte vara sjukskriven i den mån jag behövde under mina år med svåra magproblem och sitter nu i en sits där jag försöker göra klart min PhD samtidigt som jag är mamma-”ledig”. Dessutom har mina år med magproblem satt spår i form av panikångest. Precis som för dig är mitt mål hälsa och jag försöker prioritera det som känns viktigt, där det allra viktigaste för mig är att orka vara en bra mamma/fru o.s.v. d.v.s. finnas för mina närmaste och samtidigt jobba steg för steg med att övervinna panikångesten. Jag har en bra bit kvar men jag är så stolt när jag ser min utveckling de senaste åren – hur mycket mer jag orkar idag.
Det är mycket bra att du tar tag i detta nu och att du delar det med dina läsare. Jag har aldrig läst din blogg för träningsdelen utan har mest uppskattat familjeinslaget och tycker det ska bli ännu mer spännande att följa din blogg nu. Kram och lycka till! (Har själv haft stor hjälp av terapi i form av KBT och det är väldigt skönt när man kan kliva ur sina tankar och titta på dem utifrån och ändra sitt förhållningssätt till dem.)
God morgon.
Har själv varit i din situation och som du skriver, i väntan på att påbörja detta, så gör du som du brukar göra och som du ändå mår ”bra” av JUST NU”. Det är den här helgen nu och sen börjar du din ”resa”, så du gör precis som du ska. Hang in there 😉
Jag har velat vara en av de som skulle ha kommenterat och frågat om du EGENTLIGEN mår bra på RIKTIGT, eller om du inte är helt ärlig mot dig själv, men jag vet hur man känner, och som du sa, så har du avvisat dessa kommentarer och sagt att du mår bra. Men det är så oerhört STARKT och MODIGT av dig att dels inse för dig själv och erkänna för dig själv att det kanske är ett sjukt beteende/tankar du har och sedan också erkänna för alla som läser din blogg. Men det är bra, eftersom, som jag skrev igår – många ser upp till dig och de kanske också nu inser att det gått liiiite för långt över gränsen för att det ska vara hälsosamt!
Jag har träffat (eller jaa, mött dej) face to face också och reagerade på att det kanske inte såg helt hälsosamt ut och blev lite orolig, men eftersom jag inte känner dig & iom mitt yrke, så kunde jag inte säga nåt.
Hoppas verkligen att du nu får den hjälp du behöver och hoppas att vi får följa denna resa och utveckling via din blogg så mycket som du orkar dela med dig av! STOR KRAM!
Tack för att du delar med dig! Stor Kram!
Det kommer vara upp, ner och neutralt längs vägen. Härligt enkelt och motigt tufft. Oavsett så är du aldrig konstig eller dina tankar dumma! Värdera alla dina steg. Du gör så gott du kan. Du är inte scitzofren. Du är helt enkelt mångsidig. Ibland utåtriktad, ibland tillbakadragen. Ibland säker, ibland liten. Se den tillgången som ett sprakande färgskala av känslor. Bara va och förstå hur mycket mod du behöver för att bryta invanda mönster som såklart ger dig trygghet på ngt konstigt sätt! Respekt och värme till dig
Visst är det skönt när man väl kommer till insikt. <3
Nu kan det bara bli bättre och bättre!
Hej Anna.
När du kommer ut på andra sidan efter den här resan tänk vilken erfarenhet du har då. Tack för allt du delar med dej av.
Kram Teres
Ja tillslut så är det svårt att dölja det. Så min kommentar för två veckor sen var inte helt åt pipan då. Skrev en B-uppsats om kvinnor och duktighetssyndromet som det så kallas. Det är otäckt vilket ätstört samhälle vi lever i idag. Särskilt när den nya forskningen menar på att var tredje sjuårig flicka önskar att de var smalare… Jag är väldigt insatt i ämnet om just prestationsflickor och huruvida media och inre – och yttre krav påverkar oss kvinnor i en helt annan utsträckning än männen. Du är en som vågar erkänna och blotta en del av dig själv. Men tro mig, det är så många fler där ute som borde göra detsamma. Det behövs fler som du. Som vågar. Tack Anna för att du vågar stå på dig. Och som offentliggör, enligt min åsikt, en av de största och värsta trenderna genom tiderna som rör skönhetsidealet.
Att vara perfekt är inget att sträva efter. Att söka lycka vore också slöseri på tid. Se till det man har, här och nu. Det är lycka. Och njut för guds skull. Imorgon kanske livet är över. Ha en fin helg, kram jossan
Det är oerhört svårt för många att hitta den balans i livet som de vill ha. Oerhört modigt av dig att berätta om det! När man är en förebild gäller det att inte bara visa det som man anser är bra, utan även visa det så som det verkligen är.
Kram!
Jag tycker att du är ärlig och härlig. Jag läser din blogg varje dag och tänker att här är en människa som klarar av barn, mat, träning, jobb. Varför skulle då inte jag klara det? Jag vill att du ska må bra. För dig själv, dina barn och din familjs skull. Styrkekramar i massor
Du är bara så bra!!!! Stark, modig och ärlig, framför allt mot dig själv vilket är det viktigaste! Utmaningar ger insikt och oj vad mycket mer du kommer att lära dig på vägen! Kramar 🙂
När mina tvillingar var något år var jag ganska uppgiven och kände mig ensam. 3 barn på mindre än 1 år är det inte så många som har. Jag googlade runt för att leta efter någon i lite samma situation. Som är mitt uppe i livet, små barn & mkt träning. Jag hittade dig och har följt dig sen dess. Vill bara att du ska veta att jag tkr att du är fantastisk och att du många gånger hjälpt mig kämpa vidare då igenkänningsfaktorn med ditt liv är hög. Tack fina människa! Du gör ett fantastisk ”jobb” med familjen, träningen, livet & bloggen!