”Nej, det där opererar vi inte”. Idag var jag på Danderyd Sjukhus kirurgmottagning och fick ännu ett nej till att operera min 5 cm breda diastas (seperation mellan de raka bukmusklerna). Ni som följt mig en längre tid vet hur länge jag kämpat för att få den utförd via Landstinget men nu ger jag upp. Mot mina principer, men jag ORKAR INTE. Trots att jag vet att andra fått den gjord med fina resultat, och trots att har ont av den ibland (speciellt nu när jag inte tränar). Var för svag för att protestera mot kirurgen eller ta upp hur dåligt jag mår av alla frågorna ”om jag är gravid?”, något som delvis lett mig till Mando. Att det klassas som ett ”skönhetsproblem”, även om vissa får bröstoperationer utförda av psykiska skäl. Orkar inte.
Behandlingen på Mandometerkliniken gör mig låg och det krävs inte mycket för att jag ska bryta ihop. Resten av dagen var jag alltså inte på topp, men hade ännu ett inbokat läkarbesök.
En DXA-mätning, d.v.s. röntgenundersökning för att kolla upp min bentäthet, på Karolinska Sjukhuset i Huddinge. Det var alltså bara att bita ihop och bege sig till nästa sjukhus. Och det är där Joanna kommer in. På pendeltåget hoppade hon fram innan hon själv skulle kliva av en station tidigare, gav mig en hastig kram och sa att hon läser min blogg och ”tycker jag är toppen”. Återigen höll jag på att bryta ihop, men den här gången av glädje.
TACK Joanna! Du fattar inte hur mycket den där kramen betydde för mig denna grå dag. Den gör mitt ”jobb inom sjukvården” lättare. Tack fina människa ♥
P.S. TACK också till alla er andra som stöttar mig med peppande kommentarer i bloggen. Ni är fantastiska ♥ D.S.
Hoppas det gick bra på ditt andra läkarbesök. Tack för att du delar med dig. Jag är ofta inne på din blogg och tycker du är bra och modig som gör din resa. Kram och pepp!
Åh, nästan så att jag själv fäller en tår. Usch, varför är det så svårt att få till en operation? varför neker dom?
Mitt hjärta blöder för dig min vän.
Hade jag varit nära skulle du få en IRL kram ( å kan tyvärr inte ens ge dig en i jul då jag jobbar)
Men styrkekram till dig m ljus o kärlek <3<3<3
Ville ju helst ha famnen full av tröstande ord, lösningar och svar på frågor, men det blir en famn full av kram i all enkelhet. Önskar och hoppas du hittar lugn och ro, trots att det säkert rusar runt en massa trötta tankar just nu.
Åååå.. men finaste Anna…. Jag blir så ledsen när jag hör/läser det… Så nedrigt av dem att neka dig det… Vill bara krama om dig och ge dig styrka.. så som du ger mig styrka, mod och pepp genom din blogg till ett hälsosammare liv…
Du anar inte hur mycket du gör för mig och många andra som läser din blogg… Du få mig att må bättre och vågar ta mig för till ett friskare, friare och hälsosammare liv… Jag vågar äntligen äta saker som tidigare varit ”förbjudet”.. har vågat ta mig för och släppa på kraven och alla måsten och förbud.. å det är tack vare DIG ANNA och din öppenhet i bloggen… Visst har jag tyngre och sämre dagar med.. men jag kämpar vidare genom att läsa din blogg och får åter nya krafter och mod. Önskar innerligt att jag kunde göra något för dig…. Ger dig i alla fall världens största styrke kram och styrka och kraft att fortsätta kämpa för dig och ditt välmående…
Många styrkekramar och pepp till dig… / Anna
Så många läkare jag vill ge en smäll på käften. Ursäkta uttrycket men det finns gott om arrogans inom läkarkåren. Förstår att du ger upp. Man orkar inte brottas hur länge som helst. För egen del sökte jag mig till privat läkarpraktik och resonerade att det får kosta vad det kosta vill när det handlar om min hälsa. Jag lever ETT liv och har EN kropp och den vill jag vårda. Sänder dig all styrka och omtanke denna dag.
Jag såg dig på den där perrongen, vi åkte samma tåg. Jag blev för feg och steg inte fram, men vi pratades vid via mail bara igår. Knasigt vad stan är liten och stor på samma gång. Hoppas det gick bra på ks! Kram
Vad ledsen jag blir för din skull 🙁 Jag förstår att du inte orkar fightas för den längre men hade så gärna sett att du fick hjälp med ditt problem, tänk att det ska vara så svårt att förstå. Här kommer en stor varm kram, om än i cyberspace <3
Jag förstår att det är tufft för dig men det är ok att bryta ihop ibland också, det sägs ju att man kanske behöver bryta ihop en stund för att komma vidare ♥ Jag har haft ätstörningsproblem i många år det började när jag var 12 år… innan dess var jag riktigt övetviktig och blev mobbad varje dag i 6 år. Jag gick ner 30 kilo på 4 månader (slutade nästan helt att äta) hamnade på sjukhus m dropp ett halvår. Pga snabb viktminskning så hann inte huden dra ihop sog så jag fick väldigt slapp hud på magen och det har jag mått skit dåligt av, går ju inte träna bort. Försökte som du få det opererat via landstinget men det var blankt nej. Till slut tog jah lån för att betala en privat op för mådde så psykiskt dåligt av det, skämdes att visa mig i bikini. Så jag förstår dig, förstår din känsla. Men du ska veta att du är jätte fin som du är och jag beundrar din kämparglöd att genomföra behandlingen hur tufft det än är. Du är grym! ♥ Julkramar i STORA lass!
Å vad ledsen jag blir!!! Har förstått att detta betyder mycket för dig
TACK för att du delar med dig av ditt liv just nu. Jag tror att vi är många som hejar på dig och också vågar ta tag i våra egna problem tack vare den styrka du skänker via bloggen. Vet inte mer vad jag ska säga än vad som sagts tidigare, men ge inte upp för vi som kämpar bredvid dig behöver dig. Du är viktig och alldeles för värdefull för att inte få må bra och leva ett fantastiskt liv. Tack för att du trots motgången på läkarbesöket och den jobbiga behandlingen på Mando ändå orkade skriva på bloggen idag, tog emot kramen från Johanna på pendeln, gick på nästa läkarbesök och fortsatte vara du, gick hem till dina barn. Så himla bra du är!!
Hmmm. Funderar på vad du skriver och att vården inte hjälper. Blir bekymrad. Måste läsa på lite. Men, så här rent spontant tycker jag det verkar rent absurt.
Visst är det märkligt att små saker kan ha så stor betydelse. Jag har läst din blogg länge och tycker du har många kloka och intressanta tankar. I våras var vi på samma event men jag vågade aldrig gå fram och säga hej men i dag tog jag som sagt mod till mig och det är jag glad för. Härligt att det spelade roll för dig och vet du, dina värmande ord spelar roll för mig. En tuff eftermiddag har satt sina spår men med detta så känns det med ens lite bättre.
Hej,
Tänk jag såg dig i dag, blev så glad att jag ville ge dig en kram, det känns ju som man känner dig.
Tvekade och tänkte sen, men kan jag göra så du känner ju inte mig och jag var på väg att hämta min dotter och klev på det tåg du klev av.
Läser inläggen och ser att vi är fler som tänkt samma sak. 🙂
Du är så stark och en stor inspiration!
Sänder dig här styrkekramar!!
Jag tycker (efter personliga erfarenheter) att läkare ofta (inte alltid) är skrämmande asociala, medan sjuksköterskor är de som verkligen VÅRDAR och är omtänksamma. Läkarna tänker inte hur patienterna känner sig, utan tar bara hänsyn till kroppen, oavsett hur man mår i övrigt…….. 🙁
Kramar!
Men åh… näääe. Så himla ledsen jag blir för din skull!! Man måste få bryta ihop ibland… För att sedan komma igen! Hur är det om du går till en privat klinik? Eller det kanske du redan gjort… Å vill så gärna att du ska få det hjälp du behöver!
Stor styrkekram!
Sjukt dåligt att sjukvården inte ger dig hjälp. Hoppas det andra besöket gick bättre. Kram
Goaste Anna. Jag tycker att du är underbar som delar med dig av det du går igenom. Din blogg läser jag varje dag. Fortsätt kämpa om inte bara för din egen skull så för andra som kommer att gå i dina spår efter dig. Jag gillar dig starkt. Kramar i massor
Man måste få vara bräcklig också! ”Theres a crack in everything, that’s how light gets in'”
Åh Anna jag blir så himla ledsen för din skull. Massor av styrkekramar till dig!
Jag tycker så mycket om din blogg, och därmed dig. Det är tråkigt att din upplevelse inte tas på allvar. Kan du be om en ”second opinon” från en annan läkare? Jag hoppas att det löser sig för dig, vad det än blir. God jul, kram!
Jag blir så ledsen för din skull fina Anna!!! Du har kämpat så länge…. tröstlöst. Och du ska veta att jag tänker ofta på dig och skickar stora kramen!!!!
Betty – ja, det är surt. Men jag ska försöka inte tänka på den & leva ett bra liv ändå. Kroppen funkar ju ändå & kanske jag opererar den privat i framtiden. Ska kolla upp saken.
Stor kram fina du!
Önskar att vi kunde sitta bredvid varandra i soffan och bara vara tysta tillsammans och lyssna på ”Vackert väder”. Det är så vi, allt vi upplevt, alla minnen, flätas samman av den låten. En för alla, alla för en!
Cia – det önskar jag också. KRAM <3
Tråkigt att landstinget är så tjuriga! <3
Jag blir ledsen för din skull!
Skickar dig en kram och massa styrka.
Du säger att du ger upp, men hur tänker du (om du orkat/kunnat tänka så långt) inför framtiden då? Ska diastasen få vara eller ska du försöka spara ihop till en operation? Hoppas du lyckas vila tankarna lite under helgerna och ha en riktigt fin jul!
Anna – jag orkar inte tänka på det just nu. Ev. sparar jag till en operation, men andra saker prioriterar jag högre (barnen, en utbildning etc) så jag får se hur det blir & när det i så fall blir.
Tack desamma!
Åh, önskar att du kunde få din vilja igenom. Kämpa på Anna!
Stor kram till dig.
Åh 🙁 Jag beklagar verkligen, förstår hur gärna du vill ha och behöver den där operationen! Jag är själv en sådan som fått en landstingsbetald operation (ej för samma som du sökt för) och jag hade också blivit enormt besviken om jag hade fått ett nej.
Jag hoppas att du snart repar tillräcklig styrka att komma igen och att du inte blivit för nedslagen på andra plan så att det går ut över det andra du kämpar med. Av det jag sett av dig så är du en fantastisk person med enorm glädje, styrka och energi som får saker att hända. Ja jag ser ju inte allt av dig eftersom du inte visar allt i bloggen, men jag vet ändå att detta är egenskaper som finns inom dig – om än kanske inte hela tiden.
Alltså TACK igen till er alla stöttar mig så. Ni är så otroligt fina <3
”…det är väl vackert väder ovanför molnen, men regn där vi står…”
Hej Anna!
Har följt dig ett tag & gillar verkligen din blogg.
Jag har precis opererat en diastas på 7cm, vilken jag inte heller fått betald av Lanstinget trots reella besvär & kirurgens förvåning över att jag var ”privat patient”. Det är nog väldigt olika (och orättvist) om man får den här sortens operation betald via Landstinget eller ej. Efter otaliga undersökningar, remisser och konsultationer orkade jag inte pusha på längre, utan tog saken i egna händer och bekostade operationen själv (efter månader av sparande). Även om det endast gått 4v sedan operation känner jag att det var värt det. Nu väntar en rehab-tid för min del för att komma tillbaka till normalstatus vad gäller corestabilitet, men det tror jag fullt o fast åp , bara jag ger det den tid kroppen behöver…
Lev väl & lev gott!
Nina – vad snällt att du skriver & jag blir glad för din skull att operationen blev så lyckad. Jag har faktiskt mailat Akademikliniken för att gå på en konsultation. Var opererade du dig?
Kram & lycka till med din mage!