Tjejmilen 2014 -mitt lopp

En mil är alltid en mil men jag väljer den korta storyn av mitt lopp. Mitt bland 26 172 andra tjejers, där Meraf Batah slog banrekord med den fantastiska tiden 32.40 och många andra också slog sina personliga världsrekord. Själv hade jag dock plan att ligga lågt efter seg snuva veckan innan och nästa helgs marathon. Så här gick det:

• 12.00: Jag mötte upp ett härligt gäng tjejer vid Plan Sveriges tält och blev kittad i snygg tröja. Från vänster Sara Öhman, Andréa Hultgren, Hillevi Wahl, Helena Olmås, Linda K Wikström, jag och Veronica Jäderlund. De flesta med mindre krämpor men ändå taggade att springa för en god sak.
• 12.30: Sista nervöskisspausen (uppe i skogen vid Gärdet. Säg inget). Alltid galen kö till bajamajorna.

• 12.45. Jag krånglar med Spotify och får inte igång nya Tjejmilen-spellistan (för många som lyssnar?) men tar en gammal.
• 12.50. Tränger mig som vanligt längst fram i startfållan. Spanar på Isabellah Andersson, drar igång min TomTom-klocka och hoppar lite förstrött till uppvärmningsmusiken. Härlig energi runtomkring mig!
• 13.00. Drar igång musiken i lurarna, börjar springa och går in i mig själv. Tar INTE rygg på Isabellah (som kom 10a på tiden 37.05) utan hittar en puls, ansträngande men ändå kontrollerbar.

• 13.00 – 13.44.53: Spellistan blandar lugna låtar med fartiga vilket faktiskt hjälper mig att hålla pulsen på en ok nivå, men efter varje slurk vid vätskekontrollerna kommer illamåendet och jag får kämpa för att hålla en fart där jag inte kräks. ”Ta det lugnt” GÅR inte för mig när det är tävling, men tanken hjälper mig rent mentalt för att att inte stressa upp mig inför loppet.
• 13.44.53: Spurtar in i mål med pigga ben men maxpuls och blodsmak. Stänger av klockan utan att kolla tiden. Är bara nöjd att ha överlevt.
• 13.46: Illamåendet lägger sig och jag trycker i mig en banan och vatten.

• 12.50: Efter att ha irrat runt en stund anländer jag till Plan Sveriges tält, hög av endorfiner (du vet – jag är lättpåverkad). Grattar de andra Plan-tjejerna och försöker coola ner. Svårt. Jag är alltid helt stissig flera timmar efter ett lopp. Glad! 🙂
• 12.55: Tar reda på mitt resultat och känner stoltheten. 44.53 – 2 minuter långsammare än mitt PB, men också färre kilometers träning i benen och ett par kg tyngre kropp. Men med ett par kg mindre prestationsångest att bära. Blir alltid sentimental vid tillfällen då kroppen överraskar mig.

• 14.00. Får med mig två söta nallar från Plan Sverige som senare gör tvillingarna lika lyckliga som mig, hämtar cykeln jag rullade ner med men går uppför backen hem. Nära hem från en ”runda i trädgården” känns det som.

• 14.10. Jonas har dragit på innebandymatch med tvillingarna och Hugo så bara Hampus och kompis är hemma (som också tävlat – fotbollsmatch mot Tumba som slutade 1-1). Tyst, lugnt, dusch, myskläder och goda rester från gårdagens middag. Perfekt post tävlingsstund.

Idag har jag inga men från loppet. Lite lätt träningsvärk i framsida lår bara som jag idag ser fram emot att sträcka ut vid ett skönt yogapass jag bokat in mig på. Och jag längtar nästa lopp – Helsinborg Marathon nästa helg. Med rätt inställning och uppladdning är tävla bland det roligaste som finns.