Att vara eller skapa den du vill vara – det är frågan

En sak jag funderat på sen avsnittet av Solsidan där Anna pratade om att ”det nya är att gå ut och skapa den du vill vara istället för att bara vara den du är”. Om det här att vi kan kliva in i ett rollspel och själv bestämma exakt den person vi vill spela. I TVserien gjorde de som vanligt parodi på ämnet, men så funkar det för många i bloggvärlden mer eller mindre, på Instagram och övriga sociala medier. Där går det att skapa en värld att drömma sig bort till och många efterfrågar just detta – en värld att fly till en stund från sin egen vardag.

Samma sak gäller träningsvärlden där många jobbar för att se ut som/vara lika stark/frisk/duktig som sin förebild, vilken även kan vara en själv. Kanske var du i ditt livs superform innan barnen kom eller karriären tog över? Jag säger inte att det måste vara något negativt att sträva mot den/det du var då eller någon annan målbild, allt beror på utgångsläget och vem denne är, men att vi samtidigt måste se till hur våra liv ser ut i jämförelse med förebildens/oss själva.

Dips som gravid med tvillingarna 2010, från sommaren 2013 och våren 2014.

Och plocka fram allt det som är bra med den vi är och det liv vi lever idag, något du kanske inte kan få om du skulle ”träna lika ofta” som målbilden. När det gäller en själv är det alltid intressant och lärorikt att se tillbaka för att få distans och se vad du faktiskt har. 

En återblickstorsdag som denna kan jag se tillbaka på bilder av mitt liv för fem, tre och två år sen och känna stolthet över den starka och lyckliga tjejen på samtliga. Det är ju ofta bilderna som visas upp utåt, trots att jag även då hade både guldstunder och svårigheter. Så som livet är för alla. Men det viktigaste är ju inte det du har gjort tidigare – det viktigaste är vad du lärt dig av det du gjort och hur det kan hjälpa dig vidare.

Igår klarade jag 18 strikta dips varav 8 med 5-kgsvikt. Fler och fler dips har smugit sig på utan att jag reflekterat, men då kom jag att tänka på att det faktiskt bara var 9 månader sen jag låg på operationsbordet för diastasen. Yeah! Framsteg att fira.

Men. Att vara nöjd med den du är behöver inte betyda att sjunka ner i soffan och rulla tummarna resten av livet. Som kloka Sara brukar säga (och jag apa efter för att det är så bra):

Jag är nöjd men nöjer mig aldrig. Att trivas med sig själv och sitt liv idag behöver inte utesluta en från att fortsätta glädjas över framsteg och utveckling. Drivkraft och nyfikenhet är bra grejer.

Eller hur tänker du kring det här? Har du en eller flera personliga målbilder (vilket inte bara behöver vara träningsprofiler, utan kanske någons värderingar, livsstil etc.)? Söker du efter en drömvärld att fly till eller är det verklighet du vill se och läsa om?