Storsjöcupen och TBT från Östersund

Den här veckan är det stort pådrag i Östersund då ungdomsfotbollslag från hela världen möts i matcher – anledningen till att vi är här förutom att hälsa på Kattis med familj. Hugo´s lag från Djurgården är här och spelar, liksom lag från trakterna här i Jämtland, Norge, Danmark, Finland, Estland, Litauen, Ryssland, Polen, England, Malta, Spanien, USA, Mexico, Guatemala, Peru, Argentina, Brasilien, Indien, Thailand och Mongoliet.

”Storsjöcupens ledord har alltid varit närhet, trivsel, kamratskap, god mat, lika villkor för tjejer och killar samt naturligtvis mycket fotboll. Detta koncept har fått ett allt större genomslag i hela Norden och under senare år även i stora delar av övriga världen. Storsjöcupen har mer än fördubblat antalet deltagare på bara några år.”

Information från Storsjöcupens hemsida. Häftigt att det blivit så stor och att en cup för hela världen anordnas på andra orter än Stockholm tycker jag. Sverige är ju så mycket mer än huvudstaden och personligen är glad att få visa upp min gamla hemstad från gymnasietiden för min egen familj. Vi reser annars oftast via Sundsvall upp till Jorm eftersom vägen är bättre, men nu har vi som sagt anledning till ett stop i Östersund.

I förrgår var hela familjen på plats för att heja fram Djurgården IF05. Jag är ingen fotbollsfantast annars, men mina egna söners matcher tycker jag alltid är spännande. En slags  moderskärlek blandad med stolthet, extra i staden som jag själv har mycket känslor för. Det känns stort.

Östersund har alltid en del av mitt hjärta och förknippas med många roliga minnen. Det var hit jag flyttade till en egen liten lägenhet då jag skulle börja gymnasiet för 20 år sen. Jag har alltid gillat att klara mig själv och trivdes därför jättebra, trots att jag helt plötsligt bodde 27 mil ifrån mina föräldrar. Det var också här jag träffade de vänner som fortfarande står mig närmast (även om de bor längst ifrån). Vi blev ett tajt gäng, Kattis jag och två tjejer till, som ofta hängde hemma hos mig som alltid hade FF (föräldrafritt för dig som missat den förkortningen). Det var även här jag fick min första pojkvän, fylla och tog körkort (inte i kombination).

Förutom minnen från vad jag gjorde under åren i Östersund är det fascinerande att se tillbaka på hur livet förändrats sen gymnasietiden. Och samtidigt inte. Som person är jag fortfarande samma målmedvetna, filosofiska tjej som gillar träning och skapande av alla möjliga former. Som gillar Skåne, Jämtland, naturen över lag, men dras till äventyr och puls. Minnen som återupplivas när vi åker genom stan, när jag och Kattis pratar om ”gamla goda tider” och som känns kul att berätta vidare för Jonas och barnen, trots tantvarning.

Dessutom att se hur de stora målen jag hade för 20 år sen faktiskt uppnåtts. Vägen var inte lika rak som jag hoppats, men med några gupp och steg tillbaka har jag ändå lyckats hitta ett roligt jobb där jag får utlopp för min kreativitet och estetiska sida, och jag har fått den familj som alltid varit högsta målet i livet.

Idag är näst sista dagen på Storsjöcupen innan vi reser vidare. Hugo ska spela ett par matcher och Jonas åker dit och hejar tillsammans med Hampus och tvillingarna. Under tiden ska jag springa ihop med min vän Elin ute på Frösön. Den här sommaren är hon inte i Jorm samtidigt som mig, så det var kul att vi fick till en löpdejt här istället.

En lång en om allt går som det ska – 3 mil är inplanerade. En ordentlig träningsrunda inför min marathon och Elin´s Lidingölopp samtidigt som det blir en perfekt sightseeing runt Frösön. Inget jag heller hade kunnat förutspå för 20 år sen.

Vem var du för 20 år sen? Var bodde du och vad drömde du om?