Hatkärleken till att stå i centrum – och mitt 40-årskalas

Att stå i centrum – jag både avskyr och älskar det!

Avskyr hur jag slits mellan jantes tacksamhetsskuld för ”inte ska väl lilla jag..” och förnuftets ”jag är lika bra och har samma rätt som alla andra..”. Älskar bekräftelsen, att känna mig- och få tydliga bevis på att jag är älskad. Att mänskligheten är god, för även om det bara är en liten symbol på Instagram är det någon som lagt en sekund på att trycka dit den p.g.a. att hen bryr sig. En födelsedag är ett typiskt exempel, då du utan att ha gjort något stordåd (mer än att hålla dig vid liv förstås) får mer uppmärksamhet än någon annan dag på året. Om ditt kontaktnät är stort och du har upplyst om att det är din dag upplyst vill säga. Fyller du jämnt dessutom för du ofta stå i centrum ännu mer.

Som du såg firade jag på mina små sätt hela veckan, men alla gratulationer från andra var jag inte beredd på. Tack igen till dig som ”klickade” eller grattade på andra sätt. Jag blev oerhört glad och rörd, även om jag vet att du primeras och visas för fler i ditt flöde dagar som de här. Men mest av allt betyder såklart gratulationerna från mina nära och kära. Så här såg min födelsedag ut, plus kvällen efter då vi hade själva kalaset.

Mitt 40-årskalas

På morgonen grattades jag av Jonas och barnen. Kortet ser du ovan, ett presentkort på en weekend och fryssen full av Ben & Jerry´s haha. Dom vet vad jag gillar efter alla år och resan ser jag fram emot längre fram i höst.. ♥

Resten av dagen satt jag hemma och jobbade med flera bensträckare till ytterdörren. Det kom ett bud med en ny resväska som jag visar dig senare, ett produktprov till bloggen. Senare ett bud med blommorna du ser ovan från Terese, till ”bästa poddkollegan”. Det var oväntat och gjorde mig superglad. En vacker utsikt över datorskärmen.

Mina föräldrar ringde och hade skickat kort från när jag var nyfödd. På kontot hade dom även satt in pengar till en ny kamera, tillsammans med min bror och syster. Tjiho! Jag älskar ju att fota och hoppas kunna bjuda dig på resultatet här i bloggen framöver. Vet dock inte vilken modell jag ska köpa. Tips är välkomna!

Lite senare på dagen knackade det på igen. Det var min goda granne Ninni som kom med ännu en vacker blombukett och finchoklad. Ännu en oväntad överraskning som värmde in i själen. Och gommen, för handgjorda praliner från Ejes chokladfabrik är bland det bästa jag vet.

Kvällen efter åkte vi till syster Mia med familj, dit även Milla kom med sin familj. Jag ville som sagt ha ett litet kalas med stor kvalité, vilket lyckades.

Jonas köpte dit en massa shake mushi som du vet att jag älskar. Dessutom kycklingspett, edamebönor och…

..mat från Burger King till alla barnen. Nio närmare bestämt. Tips för dig som också vill ha ett enkelt, men gott och uppskattat kalas.

Vi åt och snackade i flera timmar. Så himla mysigt!

Och istället för tårta fixade jag och Mia en knäckig äppelpaj med frukt från trädgården. Jag är inte mycket för tårta (om inte av choklad) ändå och varm äppelpaj med vaniljvisp är svårslaget.

Mums! Och efter det var alla mätta, trötta och belåtna.

En soffa full av kärlek. Och utåt sett kanske det inte ser så roligt ut, men jag kunde inte önska mig ett bättre 40-årkalas. Spar röjarfesten tills jag fyller 50.

Jag tror vi alla är olika hur mycket vi behöver stå i centrum eller inte, men att det är viktigt att vi ska känna att vi är lika värda att göra det. En kväll som denna gör jag det gärna, liksom i mina sociala medier som här i bloggen. Det är alltid lite enklare att ta plats bland dom som står en nära –eller med distans av en skärm. Men ödmjukhet och att låta andra ta plats är också fantastiskt tycker jag. Själv är jag sådan som tar space när jag verkligen behöver, annars delar jag gärna uppmärksamheten andra.

Hur känner du för att stå i centrum? Jobbigt eller älskar du det?

KRAM och hoppas du får en skön söndag!