Tänker ofta på min farmor.
Siri, som ALDRIG ville synas på bild. Aldrig kunde ta emot beröm eller ville ta plats över huvud taget. På hennes tid skulle kvinnor inte göra väsen av sig och helst (obemärkt) passa upp på alla andra. Jag minns hur hon ofta stod och åt rester vid spisen istället för att sätta sig till bords med oss andra. Vi försökte alltid, men hon ursäktade sig alltid glatt, för ”såsen måste passas..”. Känner du igen beteende hos någon i din närhet?
Mycket har förändrats, men hon och dåtidens kvinnosyn påverkar oss fortfarande. Som jag nämnt slits jag själv mellan ”inte ska väl lilla jag..” och ”jo, jag har all rätt att ta plats”. Du med.
Att ta din plats
”Så vad har det med träning och hälsa att göra?” för att hålla någon slags tematråd här. Massor! Dels orättvisorna mellan tjejer och killar i träningsvärlden, det finns mer att göra där. Och hur många framgångsrika idrottare tänker ”inte ska väl lilla jag..”? Ingen va? Det vore himla synd om alla med olika slags talang, kunskap. och livserfarenhet höll igen, eller hur. Stoppade sina drömmar och inspiration till andra inom sig.
Samtidigt finns det många lyckade inom olika branscher och personer som påverkar oss positivt UTAN att synas utåt, omedvetet eller medvetet. Och ödmjukhet är också en viktig egenskap, men att stå upp för sig själv och sin sak betyder forfarande inte att vara ”förmer” någon annan. Det går att vara/göra både och om man vill.
Jag har full förståelse för dig som flyr uppmärksamhet och sociala medier, jag tar också pauser ibland. Eller dig som saknar intresset/behovet att marknadsföra dig/dina tjänster, men jag hoppas det är självvalt. Inte beror på uråldriga Jantelagar, ojämställdhet eller nervärderande tankar om dig själv. Att du inte är ”tillräckligt bra”. Kort, gott och fundamentalt – alla är ju lika mycket värda. Får ta plats.
Slutpredikat, men sant. Och precis dessa tankar får jag ibland på min födelsedag, då jag agerar HELT tvärtemot vad min fina farmor gjorde. Förutom i år kanske? Mest pga trötthet och att jag bara ville vara på en plats (i verkligheten), eller någon form av kris? Vet inte, men samlade ändå på mig minnen som du får ta del av längre ner. Intressen jag ärvt av min änglafarmor, som natur- och rörelseglädje, musik, pyssel i köket och skämma bort dom vi älskar t.ex. Mycket av det får du i veckans träning- och vardagsrapport.
46 årskalas (och kris?) – veckans träning och vardagsrapport #143
» Träningen har överraskat i veckan. Barnen snorar här hemma och jag har burit på en seg känsla och spänning över bihålorna som släppte i crossfitboxen. Känner du igen dig? Att du antingen blir dundersjuk eller jagar bort bacillerna när någon sjukdom lurar i kroppen? Jag har känt mig stark. Och märkligt det där, men ofta tycker jag dom bästa passen kommer när förväntningarna är som minst. Eller.. kanske inte så konstigt? Att få en lättare känsla och mer kraft av mindre tyngd av press?
Hursomhelst. Jag summerar 2 riktigt grymma pass i boxen, inklusive lång yogaliknande rörlighetsträning. Även vid mina 2 löppass och egna kortare, lugnare och tyngre styrkepass har energi och fokus varit där. En annan typ av rörelseglädje än farmors i blåbärsskogen, men förmodligen liknande nöjdhet. Nej, mer än så: känner mig fasiken stolt över min 46-åriga ”elitkropp” (enligt senaste hälsoundersökningen).
» Jobbet har jag också haft bra flow i. Fortfarande deppigt att en kollega lämnar oss snart, men flyktbeteende från sorgen eller inte: jag har iallafall fått in många värdefulla kontakter och gäster till poddstudion. Och apropå födelsedagsfirande (dock utan alkohol än så länge): lyssna gärna på veckans avsnitt om alkohol och träning! Hur dina resultat påverkas och om mina och Bellas erfarenheter i ämnet.
» Ungdomarna var (och är) lyckligtvis hos mig. Visst kan det vara skönt att helt rå om sig själv på sin födelsedag, men jag firar MYCKET hellre ihop med mina favoriter. Annars har förälderveckan bestått av det vanliga racet med storkok, läxor, träningar, skratt åt våra galna katter och en hel del chill mellan allt. Saknar min militär, men ser fram emot att träffa honom och fira vidare nästa helg.
Att fira 46 höstar
» Födelsedagen, på en fredag den 13e dessutom – vilken jävla TURDAG! Firade som du ser på bilderna, med..
Morgonjogg och lååång stretch i solen. Älskar löpning lite extra såhär på hösten, med syrerik-, krispig luft och guld i träden.
Pressevent. Tog en länge lunchbreak från jobbdatorn för att fira boken: ”Klimakteriet är inget problem! Med rätt kunskap, stöd och strategi” av Madeleine Rybeck. En fantastiskt cool kvinna, så roligt att ses, höra henne berätta om boken och ge grattiskram IRL (och mer om boken kommer på SportHälsa). Även en typiskt bra bokpresent till en 46-åring dessutom;).
Fixade nya, roströda naglar och köpte hem stans bästa sushi (enligt mig och Jonna). Sen några timmars jobb till.
Tårta. Firade vidare ihop med gänget här hemma med kladdkakstårta..
..till alla. Rester av smält vaniljglass gick hem hos Bobbo Bror.
Melissa Horn´s konsert på Mosebacketerassen avslutade min dag. Älskar hennes musik, den träffar verkligen rakt in och berör mig starkt. Har därför länge velat se henne live och gick dit själv. Vore roligt att dela upplevelser ihop med någon, men hade bokat långt i förväg och det var verkligen inte fel att suga in allt med 100% närvaro i sin egen bubbla. Tänkte även att det vore skönt att gråta av beröring, men det gjorde jag konstigt nog inte. Bara njöt.
M A G I. Filmade som alltid för att bevara minnet, men sparade med att posta i sociala medier för att insupa stämningen helt (men nu kan du lyssna en snutt på Instagram).
Andra presenter jag gett mig själv är en ny omgång KBT-terapi via Mindler och prenumation på Bookbeat. Där lyssnar jag också på endel mentalt utvecklande böcker och känner verkligen behov av att prata. Vill inte fastna i grubbel, men får alltid med mig några verktyg som passar mig personligen, min livsstil och som spiller över på mina anhöriga.
46 bast. Både rynkor (fysiska och mentala) och styrkor rikare.
TACK! För ännu ett år och alla gratulationer här och var på min födelsedag. Dom betyder massor för mig och jag ska verkligen ta åt mig på samma sätt som jag vill uppmuntra dig till! ♥
» Måendet tror jag du kan läsa mellan raderna ovan? Skrev ett inlägg om att jag ”tappat det”, men tror kanske istället att jag ”hittat det”? En acceptans till att inte alltid vara på topp och slags strategi att hantera det. Pendlar ofta med antalet sömntimmar, men vet att det är så och när för få är min strategi att sänka ribban en aning. Har även blivit bättre på att ta hjälp, via terapi t.ex. och andra i närheten. Plus stoppa sämre impulser av tjat som ofta är helt lönlösa, så jag försöker bete mig som en 46-åring och förklara med vänlig ton. Och när jag mår bra försöker jag tvärtom hindra mig från att bränna all energi på 1000-tals projekt som en 18-åring, men men. Ibland går det inte, vilket också är ok. Uppochner, sällan ett långtråkigt liv..
» Övrigt? Fått är nya smaker av min samarbetspartner Tyngres proteinpulver som du kommer få ett utlåtande om. Och sa jag att jag älskar september? I skrivande stund: strålande sol utanför fönstret. Friskt, vackert och mysigt med mörker om kvällarna tycker jag. Annars ser jag både fram emot ett kärt återseende av en vän, päronen och Hugo till veckan.
Hur mår du och hur har veckan varit? Skriv gärna och berätta i en kommentar, kram! /A
