Han till vänster. Hampus. Min halvstore kille, dagens födelsedagsbarn, min eviga kärlek och.. tvåbarnschocken. Känner du till begreppet?
Tvåbarnchocken?
Alltså när du får barn för andra gången och plötsligt har dubbelt så många små att ta hand om. Rent praktiskt – svårt att vara på två ställen samtidigt och för många föds även ett konstant dåligt samvete. Över att inte räcka till. Känner du igen dig?
Idag för 10 år sen blev jag 2-barnsmamma då lille Hampus föddes. Min enda graviditet med ”bara” ett barn i magen och vaginal förlossning. Jag minns både graviditeten och förlossningen som en så fin tid. Mådde strålande, kunde träna (såklart anpassat efter magen/han däri) hela tiden och slapp fler åkommor än lite åderbråck. Hugo som skulle fylla 2 år, var en enkel kille att ha och göra med under tiden, sov som en klocka och sa inte många pip. Sen kom lillebror…
..och tvåbarnschocken. Dagen före beräknad förlossning ville Hampus ut och hans bestämda humör höll i sig. Han skrek och skrek. Jonas har aldrig varit så vältränad, haha, för varje kväll sprang han med vagnen så att jag skulle kunna sova och ta morgonskiftet. Så ja, en liten chock blev det, men kolliken växte bort och den andra var betydligt större – att gå från 2- till 4-barnsmamma. Där snackar vi ”inte räcka till”.
Såhär i efterhand inser jag hur tufft det kan vara med flera småbarn, tvåbarnschocken är inget påhitt. Men samtidigt är det solklart vad som får en att orka – kärleken. Glädjen. Det är ingen slump att bebisar är så underbara och ja – även 14-åringar.
Från tvåbarnschocken till 14 års kärlek – hurra för Hampus
Hampus, så klok, humoristisk och full av kärlek. Ena stunden en retsticka, andra bästa poolaren, tjurskallen och pajasen. Och det är inte bara jag och Jonas som har äran att vara en del av Hampus liv – mitt hjärta smälter när jag ser hur tajta framför allt han och Hugo är. Fortfarande, 14 och 16 år gamla, sover de ofta i samma säng. Tjafsar och slåss så att jag blir rädd att dom ska ha ihjäl varandra ibland, men andra: bästa vänner.
Syskonkärleken är stark, avslappnad, ärlig och ibland hård. Som jag skrivit om tidigare, det är inte lätt att vara mellanbarn, men det är säkert inte lätt att vara storasyskon eller minstingbarn heller. Alla har vi våra svårigheter, men de flesta kan nog hålla med om att glädjen väger tyngre.
Själv får jag fira denna fantastiska födelsedagskille mer senare, men tjuvstartade även lite här på Gotland innan han, syskonen och Jonas reste hem. Och jag är säker på att han blir bortskämd av sin pappa på rätta dagen idag och jag lite firar på distans, plus här med..
..stort grattis Hampus! Älskar dig och att du chockade oss på Danderyd för 14 år sen.. ♥ /Mamma