När ”nykärheten” lagt sig..

Sen finns det såklart stunder som inte ALLS är så glädjesprudlande.

Som igår. Då jag vaknade med ett tryck över bröstet och tårar i ögonen när jag tänkte på mitt och Jonnas samtal kvällen innan. Hon ville sova i min säng. Och ”varför kunde vi inte behålla gamla lägenheten? Jag saknar den..” Jag förklarade att det blev för dyrt för pappa eller mig att bo där själv och luskade lite om vad hon tycker om läget nu. ”Det är jobbigt att behöva lämna någon..” och jag höll med. Bytet är värst. Och 1a dagen efter dom åkt till sin pappa. För henne: 1a dagen efter hon rest ifrån den ena eller andra föräldern. Dag 2 kommer man in i det ”nya”, ser fördelarna där.

Som många av mina separerade vänner, blogg- och Instagramföljare, nämt går man igenom olika faser. Pendlar mellan sorg, frihets- och spänningsrus (det jag likställer med att vara nykär), sorg igen och så vidare. Alltså i stort, för känslor poppar ju upp konstant av olika slag. Men nu tror jag både jag och barnen hunnit landa såpass att vi hinner känna, speciellt efter lite distans. Och förstås alla barnen, men speciellt Jonna vill prata om det.

På plats i min syster Mia och familjens fina hus vi bor i för en vecka passade det bra att dra parallellen till henne. Vi pratade om kusin Olivia som bott med sin mamma i en ännu mindre lägenhet när hon separerat från Olivias pappa. ”Och nu är dom glada, har det här fina huset och Olivia fördelarna med att bo i stan ibland”. Vi pratade om hur bra det är att jag och Jonas fortfarande är vänner, har kul ihop och att vi kan hitta på saker även när vi inte bor ihop, som Gotlandsveckan t.ex. Och vi pratade om livet i stort, att man inte har en aaaning vad som händer framöver. Att det är spännande på så sätt, men att det också finns många bara saker just nu. Vi kommer nog aldrig vara så tajta som i lilla compact lovin hemmet i Hjorthagen t.ex. Gå varandra på nerverna ibland, javisst, men även känna trygghet och lätt kunna garva ihop med max ett par meter isär. Det är ändå viktigast i en familj tycker jag, att vara tillsammans och som du kanske minns – mitt ledord för 2021? Närhet..

Vi har haft några riktigt härliga dagar här i Sollentuna. Druckit morgonkaffe-, ätit-, lekt- och jobbat ute verandan du ser bakom mig. Utforskat parker, shopping, gym, löprundor och badplatser häromkring. Gosat med katterna förstås – huvuduppgiften – och njutit av gårdens egna bär, potatis… framför allt s p a c e. Ska visa dig mer av allt, men hem är alltid hem. I morgon kväll reser vi tillbaka till stan. Kram! ♡/A

4 kommentarer
  1. Åh vad fint skrivet! ❤️ Jag tror vi är många som känner igen oss. Jag skrev nyligen ett inlägg på min blogg som hette ”vägen tillbaka”. Jag borde nog döpt det till ”vägen framåt” inser jag nu! 😊

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras