Halloweenfest, höstlovs- och änglaungar – veckans vardagsrapport #32

Fest. Glada människor, god mat, gemenskap och energi..

..hör helgen till och var precis vad min vecka startade med. Men (trots rätt osynligt i sociala medier) även ”tvärtom”. Sorg. Ensamhet. Ibland självvald, tid för mig själv var det jag behövde ett par dagar, men har inte varit mitt mest ”sprudlande”. Och jag vet precis varför. Kan plocka känslor och händelser från förr, långt tillbaka och relativt nära, som tillsammans med saker i nuet får mig att bli mer.. samlad? Nedstämd? En lättare förkylning på det gjorde såklart sitt till ”hängigheten”, men vad jag försöker komma till är att det sällan går att peka på en enda orsak till ett mående. Och att insikt ändå hjälper.

Jag har minst lika många bevis på att det alltid vänder, så det är bara att vänta ut. Inte som i att ignorera, jag tänker varken bagatellisera eller förstora mina egna svårigheter eller vad vi ska kalla dom, men acceptera. Påminna om att tiden faktiskt läker sår, fokusera på allt ljust som ändå finns och det som går att påverka. Här är lite av allt från veckan som gått för dig som vill hänga med i vardagssvängarna.

Halloweenfest, höstlovs- och änglaungar – veckans vardagsrapport #32

» Träningen har gått sådär. Redan på crossfitpasset i måndags kände jag att det inte gick att ta i som vanligt. På tisdagen sprang jag en lugn runda, onsdagsgymmet byttes mot ett lite lättare hemmapass och sen två dars vila. Barnen har hostat och snörvlat en lägre tid och det är så typiskt att det bryter ut hos mig när jag börjar slappna av. Ett yogapass och superlugn skogslufs blev helgens träning, annars har jag mest vilat, sovit och ätit för att bli 100% frisk.

» Jobbet flöt desto bättre. Vi har många artiklar i omlopp på SportHälsa, men under veckan hann jag skriva- och korra många, plus få ordning på andra saker. Lite liknande tillfredställelse som efter ett bra träningspass, håller du med?

» Barnen skulle vara hos Jonas, men eftersom mina föräldrar varit i stan under höstlovet ville vi hinna umgås allihop, så jag snodde dom ett par dar. Förra söndagen firade vi Halloween + kusin Hjalmar som fyllde år under veckan. Åt, snackade och barnen gick ”bus eller godis”-runda. Mysigt. Sen sov Jonna och Junior kvar två nätter, för att sen vara hos mig i onsdags. Mamma lagade röding, pappa lagade en kran i köket och kusinerna lekte med Bobbo och Lo. Sen åkte alla till Jonas för att fortsätta höstlovet. Skönt med lugn och tomt på samma gång. Smärtsamt när jag vet hur vissa av dom slits med att vilja vara på båda ställen samtidigt, men jag vet att dom har det bra hos sin pappa med. Och för att orka ge dom allt jag kan nästa föräldervecka behöver jag mina solodagar.

» Måendet präglas som vanligt mycket av allt ovanstående. Min egen hängighet, påminnelser från det förflutna, barnens mående.. Även om dom inte alltid uttalar det högt snappar jag upp vibbar som påverkar mig på liknande sätt. Samma sak från mina föräldrar, andra människor och intryck. Är det att vara ”högkänslig”? Jag vet inte, tror att jag har många olika diagnoser om vi skulle utreda saken.. eller bara är jag som jag är. Tänker i alla fall att medvetenhet är en bra grej, att göra det vi vet får oss att må bättre istället för att leta fel. Så..

» Övrigt. I samma takt som det spännande och roliga dämpades mot slutet av veckan har jag glatt mig åt att få mycket gjort. Jobb, ja, men även en storstädning, tog igen sömn, påbörjade en julklapp, njöt av ett par sköna promenader när solen kikade fram, yogade, lagade några nygamla maträtter, kelade med katterna, kollade serier och tände ljus i minneslunden för våra änglaungar som VERKLIGEN ger en reminder. Tacksamhet över att vara frisk (förkylningar räknar jag inte), att mina allra närmaste är friska, för allt jag kan och allt jag har. Högtravande som 17, men jag tror starkt på att påminna sig med jämna mellanrum. Till och med det viktigaste vi har är lätt att ta för givet.

Idag åkte jag och mina föräldrar som sagt till Solna Kyrkogård och tände ljus för våra änglaungar i barnlunden ♥ ♥ . Vackert, ljusen kämpade på bra i sina lyktor. Det har regnat konstant här i Stockholm idag, vilket kändes passande. Som att vädergudarna sympatiserade med ”tårar”, plus att det känns att man lever av ruggigheten. Det vill jag.

För dig som är ny bloggläsare och har missat historien om våra änglaungar hittar du den här, i ett inlägg från 2016. Nu för tiden är dom med mig jämt.

Hur mår du och hur har veckan varit? Som vanligt är du välkommen att skriva av dig du med…  varm kram! /A

Inga kommentarer

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras