Sommarfest, vemod och mod – veckans träning och vardagsrapport #102

Olika steg mot samma mål.

Att leva. Och dö förr eller senare, hur ogärna vi än vill tala om det, men på vägen dit: kärlek.

Jo, det är söndag. Till skillnad mot bilden ovan smattrar regnet mot rutan och jag sitter här i all ensamhet med Lars Winnerbäck i JBL-högtalaren. ”Jag har väntat på ett regn jag kan förlora mig i…” Småtrött och sentimental, alltså inget rättvist läge att skriva om hur jag mår, haha. Eller?

Du som jag vet att allt är i konstant förändring. Det du upplever exakt NU är inte samma som igår eller i morgonen, nej inte ens nästa sekund. När jag sätter punkt för veckans träning och vardagsrapport känner jag förmodligen något helt annat, bara av att ha fått skriva av mig lite. ”Prata” med dig bakom skärmen om..

Sommarfest, vemod och mod – veckans träning och vardagsrapport #102

» Träningen har inget med rubriken att göra. Eller jo, ”mod”. I onsdags körde jag ett riktigt bra styrkepass, men framför allt är jag stolt över att jag vågade gå fram till artisten Daniel Adams Ray på gymmet. Jag har taggat honom vid min ”dagens låt” på Instagram några gånger och växlat några ord i olika sammanhang där vi mötts som tränings- och musikintresserade. Och när jag skrivit att ”jag borde gått fram och sagt hej” svarade han att ”ja, gör det nästa gång!”. Så 2 år senare gjorde jag det. Kan intyga att han är precis så cool och trevlig som man kan tro.

I övrigt har jag väl inte varit särskilt modig i träningen, mer än att som vanligt släppa kontrollen i crossfitboxen. En ruskigt utmanande wod i måndags har du kanske sett, medan torsdagens var betydligt lugnare. Annars har jag lättat på vikterna för en period, innan jag trappar upp igen. Kör nu 12-15 reps/set och då även andra typer av övningar, vilket är kul omväxling och ger kroppen en annan form av utveckling (mer om periodisering här). Vore kanske mer passande i sommar, men första delen av semestern kommer jag ha tillgång till värsta byggargymmet på Gotland, så då passar en period med ”8-12 reps/set” perfekt. Veckosummeringen:

• Måndag: crossfit
• Tisdag: lugn löpning
• Onsdag: styrketräning  (lugnt och ”lättare” tungt)
• Torsdag: crossfit (lång rörligeht)
• Fredag: vila
• Lördag: kort styrketräning + yoga
• Söndag: löpning, backintervaller i regn

» Måendet har verkligen växlat. Som alltid, men med lite högra toppar och djupare dalar av vemod. Om jag kan kalla det så? Kanske lätt ångest eller tvivel är bättre ord? På allt ifrån det jag gör, förmedlar till detaljer i text, symboler.. för att nästa dag känna mig stoltast och rikast i världen. Över mina barn på skolavslutningarna, min träning, relationer och kärlek till andra och mig själv.

För att återgå till ”mod” är även detta något jag drar mig för att dela med mig av, mitt stundtals tunga vemod, tvivel och oro, eftersom växlande mående kan uppfattas som ”opålitligt”? Jag tänker tvärtom. Att den som alltid är glad ”ljuger”, döljer något. Tror att det är många som känner samma tvivel, kanske extra under sommaren. Då förväntningarna på att vi ska ”ha roligt” och ”umgås med nära och kära” är höga, plus att våra kroppar blottas. Hur känner du?

Jag älskar som oftast mig själv och mina förmågor, men kan trötta dagar bli självkritisk när jag föreställer hur andra ser mig, framförallt mitt agerande. Se inledningen igen, alla vill vi bli älskade och ibland känner jag att rollerna inte går ihop. ”Dottern, mamman, kollegan, vännen, influensern, framöver en blivande partner..” 

Nu igen, genom att DU läser om min största svaghet, men samtidigt mitt mod? Att öppna upp. Tänker att mycket hör ihop med all sorg jag har bakom mig som kanske inte bearbetats klart pga att jag alltid haft barnen runt mig som jag inte velat visa mig ledsen inför (”längtat efter regn jag kan förlora mig i..”). Änglaungarna, skilsmässan från någon som varit så stor del av livet, dessutom att jag mist andra betydelsefulla personer i min vardag..

Jag mår bra av egentid då jag tillåter mig att vara ledsen, men nu är det slut med att leka självpsykolog. Idag laddade jag ner appen Mindler för att hitta någon att bolla detta med. Inte en dag för sent och däremellan vet jag exakt vad som får mig att må bättre. Ta hand om basbehoven du vet och ibland bara låta allt vara som det är. Tankarna och tid får komma och gå, det är ok.

» Barnen har varit hos Jonas i veckan, men vi har fått en hel del tid ihop ändå. Skolavslutningen som sagt, plus vid flera sommarfester. Dels firade Jonas och jag vårt gäng med grillbuffé på restaurangen Ocra, dels bjöd syster Mia med familj in till sommarfest igår. Typsiska ”toppar” då livet känns komplett, inte så konstigt ihop med några av dom jag älskar mest. Och den sentimentala känslan har även funnits där, men i lyckligare former.

Går inte med ord att beskriva kärleken och stoltheten jag känner inför flera personer, som bubblade upp extra starkt på skolavslutningarna. Sen är det förstås både underbart och utmanande med ett långt sommarlov framför oss. Som alla andra föräldrar vill jag ge mina barn det absolut bästa, vilket är svårt, men vi får ta dagars eftersom. Nu längtar jag efter semester ihop med dom.

» Övrigt? Fått lägenheten städad och fönster putsade av proffs vilket såklart kostar en slant, men är en av sakerna jag väljer att unna mig ibland. Liksom massa god mat, dels på restaurangen, hos syrran och även här hemma. Är knappast gjord av pengar, men sparar hellre in på andra sätt. Annars har solen mest skinit över oss, förutom just idag då ett välbehövligt, friskt regn drog in över Stockholm.

”Ingen växer i konstant solsken”

..sa en klok kvinna, vilket stämmer på flera sätt. Naturens grönska, längre paus från blogg/Instagram under helgen och för att knyta ihop med rubriken: kanske en dos vemod behövs ibland för att se det strålande festliga?

Hur mår du? Och hur har din vecka varit? Skriv gärna och ventilera om du vill i vanlig ordning, stor kram! /A