Fas 1. Förnekelse
Den första fasen i sorgeprocessen är förnekelsefasen, som handlar om en inre vägran om att ta in det som hänt. Du vill inte tro att livet kan förändras så drastiskt från en stund till den andra, och sker genom en förnekelse eller ignorans. Detta kan ge uttryck på olika sätt och med olika intensitet, men de vanliga sätten är att antingen förminska allvaret i situationen eller att helt och hållet bestrida faktum.
Kübler menar att det här stadiet styrs av en skyddsmekanism i kroppen , som gör att du lever i ett önskat tillstånd utan att ta in vad som faktiskt hänt – för att skydda dig själv från överväldigande känslor av sorg.
Det jag själv kallat ”nyförälskelsefasen”, eftersom det var så jag upplevde stora delar av första året efter separationen. När allt var nytt, jag kände mig stark, fri och jo.. lite nykär i mycket. Förstås i mix med tomhet och saknad av barnen varannan vecka, plus annat tungt, men ändå. Lycklig bakom skyddslapparna.
Fas 2. Ilska
Nästa fas är den då vi hanterar sorgen genom att känna ilska. Ofta blir din omgivning involverad i detta stadie då du om och om ifrågasätter livet, situationen och uttrycker reaktioner som “varför jag?” och “livet är orättvist”. Ofta kan man även rikta sin ilska mot specifika personer, som exempelvis en partner (xpartner), läkare – eller dig själv.
Viktigt att komma ihåg är dock att detta är ett naturligt steg i sorgeprocessen – och ingenting att skämmas över eller hålla för sig själv. Din omgivning är troligtvis mycket förstående gällande din situation och att dessa känslor behöver komma ut för att du ska kunna gå vidare i processen.
Fas 3. Förhandling
Nästa fas kallas förhandlingsfasen, eller köpslagan beroende på vem du frågar. Du har här märkt att din ilska inte kommer att lösa problemet, och vill förhandla för att få tillbaka ditt liv så som det varit innan. Du är villig att ändra på i stort sett vad som helst i ditt liv, till exempel bli mer kärleksfull, noggrannare med medicinering, börja träna och så vidare.
Fas 4. Depression
När du sedan börjar acceptera situationen och den hemska verkligheten blir påtaglig och klar har du kommit till den fjärde fasen: depression. Du börjar isolera dig, känna dig otroligt maktlös och vill inte prata med någon. Depressionsfasen kännetecknas ofta också som den fas då man börjar uttrycka känslor av av hopplöshet. Det kan även hända att man börjar tvivla på sin vilja att faktiskt leva, då allt känns så meningslöst.
Fas 5. Acceptans
Den sista fasen är fasen av acceptans. Här förstår du till fullo vad som händer, och har slutat kämpa emot. Ditt tillstånd är mycket mer neutralt, och även om du såklart pendlar mellan bättre och sämre dagar, är ditt humör mycket mindre intensivt.
Under de tidigare faserna har du undvikit din omgivning en del och tagit avstånd från nära och kära. I acceptansfasen är det ofta kontakter som återupptas igen. Du kan ha djupa samtal med din familj och dina vänner, och ofta beskrivs den här tiden som väldigt viktig och betydelsefull. Du upptäcker livet på nytt, slutar beskylla någon eller något och lyfter blicken uppåt mot framtiden.
Fakta från vitastenar.se
Sorgeprocessen!?
Tänk att jag inte fattat att en separation – även självvald och från en person som är vid liv, inklusive från själva familjelivet – också är en sorgeprocess. Att det är DET jag går igenom nu, så uppenbart när jag läser punkterna och nickar igenkännande. Just nu i fas 4? Fast aldrig med tvivel på att jag vill leva och pratar gör jag.. så kanske 5? Men forfarande en släng av alla faser i sorgeprocessen. Något du gått igen eller upplevt via någon du känner?
Vanliga symptom:
- Trötthet ‒ du kan vara alltifrån orkeslös till utmattad.
- Sömnstörningar ‒ du sover för mycket eller för lite.
- Förändrad aptit ‒ du äter för mycket eller för lite.
- Starka känslor ‒ du kan gråta mycket och vilja dra dig undan.
- Snabba känsloväxlingar ‒ du kan pendla mellan ledsenhet och ilska.
- Obehagskänslor ‒ du kan känna oro, ångest och ha overklighetskänslor.
- Existentiell oro ‒ du kan grubbla, känna skuld och ha meningslöshetskänslor.
- Psykiska tillstånd ‒ du kan bli nedstämd och deprimerad.
- Fysiska reaktioner ‒ du kan få smärta och sjukdomskänsla.
- Infektionskänslighet ‒ du kan lättare bli sjuk.
Må bättre i sorgeprocessen – vad du kan göra själv:
- Gör ditt bästa för att upprätthålla dina vardagsrutiner, även om det kan kännas jobbigt.
- Ät och motionera regelbundet.
- Se till att vara ute i dagsljuset varje dag.
- Undvik ett vanemässigt alkoholintag.
- Försök att få tillräckligt med sömn och vila. Behovet av återhämtning kan öka eftersom kroppen har en stressliknande reaktion och det tar både tid och energi att ta sig igenom en sorgeprocess.
- Kom ihåg att ta en paus från sorgearbetet för att göra något vanligt och vardagligt.
Forskning har visat att socialt stöd är en av de viktigaste faktorerna för att hantera svåra livshändelser. För de flesta är det därför viktigt att prata med vänner och familj om det som hänt. Samtidigt är alla olika – att dra sig undan och hantera saker själv är inte fel, så länge det endast handlar om en kortare period.
Fakta och listor från www.kry.se
Tycker mig pricka av råden rätt ok och vill även lägga till: skriva av sig! Här ännu en lång och djup inledning på vardagsrapporten i vanlig reflekterande ordning, lite mer om varför förstår du av övrigt från veckan.
Höstlove och sorgeprocessen – veckans träning och vardagsrapport #150
» Träningen får iallafall alltid sitt uppsving när annat svajar. Min stabila punkt och rutin som ger så mycket kraft och glädje. Dessutom ett utmärkt sätt att få utlopp för den där ilskan i fas 2. Kanske därför jag utvecklades så snabbt i boxen 2021? Och jo, fortfarande. I torsdags blev jag t.ex. så GLAD när tekniken äntligen lossnade vid mina cleans.
Annars har veckan varit rätt seg. Jag har fastnat i saker, tankar, jobb och annat, som träning fått ”lida” av. Svårt att komma till skott, men när väl igång har det gått bra och passen på F4Life har varit topp. I måndags även ihop med min goda granne och vän Bella. Hon messade mig på morgonen och frågade om jag skulle dit och ”JA! Vad kul om du också ska..”
Bara tanken på att möta upp Bella i boxen gav extra sug att gå dit – fatta vad vänner påverkar oss positivt! Sömn också. I tisdags vaknade jag efter lång, djup sömn och visste att det skulle bli en mental kanondag. På det strålande sol, glittrig frost i gräset och guldiga löv längs Djurgårdskanalen vi min morgonjogg som du såg i ett tidigare inlägg?
Annars inga större happenings träningsmässigt, vilket också blir förståligt av inledningen. Tänker att kroppen känner igen sorgeprocessen från förr och automatiskt reglerar intensitet. Visst, jag är bra på att stänga av och pusha mig själv, men till ca 85% av passen låter jag bli. Fortsätter springa utan klocka och gå på känsla vid mina solostyrkepass, denna vecka även medvetet lite lättare vikter. Det är ju ändå höstlov, oavsett jobb eller var på Jorden. Summeringen: 2 pass i boxen, varav 1 med lång rörlighet. 2 löppass av olika distans och intensitet, 2 egna lugna och tunga styrkepass, 1 vilodag och rörlighet i samband med allt.
» Ungdomarna har däremot haft riktigt höstlov med Jonas. Hampus, Jonna och Junior åkte med honom till Åre förra helgen, medan Hugo som också är ledig från lumpen har bott i fadershemmet i stan. Som nämnt förra veckan, lite ont i själen att missa ledig tid med gänget, men Hugo har kikat förbi på middag och jag är tacksam för allt roligt dom (yngsta 3) fått göra i Åre. Och idag ser jag fram emot en mysig eftermiddag ihop vid kusin Hjalmars kalas.
» Jobbet var avslappnat och effektivt. Jag har mest kört på hemifrån, men även ett par dagar solo på kontoret. Chefen var bortrest så det var tomt där, men alltid andra i Co workinglandskapet att småsnacka med, plus vid jobbpauserna i boxen. Och apropå punkterna om att ta hand om sig i sorgeprocessen – mycket stämmer även in på att rå om sig för att slippa förkylningar som är ämnet i veckans poddavsnitt.
❥ Lyssna gärna på poddavsnitt 38 om att äta sig till ett starkt immunförsvar här (från 3 november kl 7) eller på andra ställen du hittar poddar.
» Måendet får den långa inledningen täcka. Och om det nu är mellan en depresssion och ”acceptans” jag befinner mig så borde väl det vara positivt? Närmar sig slutet i alla fall.
Förstår att det inte går att skynda på och förstår också varför vissa allmänna råd inte funkar just nu. Jag orkade t.ex. inte dra ut mig själv och iväg på halloweenfest i fredags, när min vän jag skulle gå dit med inte mådde bra och behövde ställa in. Festmusten rann liksom ur mig när hon skrev om sin situation. Att gå på partaj, utklädd dessutom, när varken hon eller jag själv inte var på topp kändes övermäktigt. Visserligen bland människor som jag gillar och känner, men mest ytligt. Jag vet mycket väl att mer ”oförnuft och kul” skulle göra mig gott, men behovet av mina närmaste känns större. Även att dricka alkohol när jag är ledsen är mot mina principer.
Nej. Just nu får jag bara släppa det normala ”balanstänket” i den här så kallade sorgeprocessen, där mer röj och utmaningar annars skulle platsa i mitt strukturerade liv. Längtar absolut efter dom saknade bitarna, men då ihop med familj och nära vänner.. ser fram emot att träffa en efterlängtad för deap talk till veckan.
» Övrigt? Mest chill och höstlove, utan lov. En avslappnad vecka som sagt, förutom jobb och träning. Kattkel, mat, serier, påbörjat en ny bok..
Hur har din veckan sett ut? Skriv gärna om det är något du vill ventilera, kram! /A