I målfållan blev jag intervjuad och Gustavs lillebror som lyckades fånga den på film. Lite skakig för han hade själv precis åkt loppet (på 6 timmar och 12 minuter – sjukt bra!), men kul att ha som minne. Att ha det där lyckoruset man upplever efter ett bra lopp fångat på film.
Nu har jag två, men får se om det blir fler klistermärken på de här skidorna. Jag vet ju vilken tävlingsmänniska jag är och att slå gårdagens tid blir jobbigt. Men ska det bli en Klassiker framöver – då är Vasaloppet eller Öppet Spår ett måste. För visst sa jag det i intervjun? Att jag någon gång vill göra en Klassiker. Hög på endorfiner är allt möjligt 🙂
Men idag blir det inga klassiker gjorda, bara lite slalomåkning med barnen. Kroppen känns bra förutom en lite öm armbåge, annars ingen träningsvärk alls. Men den är sådär matt på ett sätt som bara infinner sig efter en större prestation. Sola, leka och åka med barnen blir perfekt idag.
🙂 Härligt med en intervju…och ja, jag är som sagt impad =) Bra jobbat !!!
Åh gumman! Grymt!