Hela jag är lycklig efter yoga – inifrån och ut. Det blir jag av annan träning också, men yogan är en så perfekt kontrast till allt det där ”köttiga”. Att fokusera mer på insidan, varva ner, andas, töja och jobba långsamt. Igår hade jag turen att få en sista välgörande klass för Shay Peretz innan han går på semester. En yogatimme i veckan är egentligen i minsta laget, men det är vad jag kan åstadkomma för att bibehålla en lagom balans mellan allt jag vill göra.
Lite på det temat, balans och träning men även kost, fick jag en läsarfråga tidigare:
Jag har problem med sockersug och mår bäst utan för mycket kolhydrater, men p.g.a. av en ätstörning så hetsäter jag i perioder och då kan jag trycka i mig 1 kg godis på en kväll. Men världens ångest till följd…. Du var gick ju på behandling för dina matproblem – hur känns det idag? Har det hjälpt? Du ser ut att gått ner en del i vikt och tränar mycket igen. Känns det som att du har bättre kontroll eller är tankarna kring ätandet och tränandet som innan behandlingen? Jag vet inte vad jag ska göra åt alla tankar kring mat och mitt hetsätande 🙁 Jag har visserligen gått igenom mkt jobbiga saker sista åren så det påverkar väl också tror jag. Kroppen är dålig och jag kan inte träna som jag vill och det har gjort att jag gått upp i vikt och det är frustrerande.
Mitt svar:
Jag känner att jag börjar hitta balans och ett sätt att leva som jag mår bra av – dels tack vare behandlingen där jag kom till insikt och lärde mig koppla bort överdrivet fokus på mat och träning. Jag har gått ner några kg i vikt p.g.a. den ökade träningsdosen, men väger fortfarande ca 7-8 kg mer än innan behandlingen. Med minnet av hur dåligt jag mådde när jag levde på gränsen är jag glad över min normalviktiga, friska kropp. Innan var jag stark på utsidan men svag inombords eftersom det blev för mycket av allt – nu jag starkare inombords och får successivt tillbaka den fysiska styrkan på utsidan också. Skillnaden nu mot då är främst hur jag ser på mig själv. Jag tränar mycket och äter oftast ”nyttigt” eftersom det är något jag tycker om, mår bra av och alltid har gjort, men syftet är att kroppen ska hålla livet ut – inte bara för en viss tävling eller ”beachform”. Jag, och livet, är värt mer än så.
Men jag vet att det är svårt och tar tid att hitta rätt. Först nu, ca 5 månader efter behandlingen, börjar jag hitta mig själv igen och processen kommer nog fortsätta längre än så. Att må bra är ett livslångt arbete och det försvåras såklart om livet runtomkring är tufft. Mitt råd är att låta det ta tid hellre än att stressa om du vill komma ”i form” utan att tappa kontrollen över vad som är hälsosamt. Kroppen behöver tid för att lita på att du inte utsätter den för svält, men med tiden kommer den våga släppa taget om du ger den rätta förutsättningar. Som du skriver är det även mycket psykiska faktorer som påverkar vår vikt och hälsa. En ledsen kropp säger ifrån, och det är inte så konstigt om du tar ut din sorg på kosten, precis som även många utan specifika ätstörningar gör. Jag hoppas du har någon du kan prata med om detta – annars tycker jag du vända dig till en vän eller terapeut för att lätta på trycket. Det behöver alla, oavsett bekymmer.
Stor kram!