Kroppsnjutning och kroppskomplex

Hur ofta riktigt NJUTER du av att känna kroppens rörelser?

Fokuserar och känner in musklerna, hur de växelvis spänns och slappnar av. Andas djupt, sträcker ut och försvinner in i dig själv? Känner att du och din kropp är helt perfekt?

Det gör jag extra mycket när jag yogar. Min lärare på Nackademin var sjuk idag vilket öppnade upp till fria timmar för annat. Mitt val, förutom jobb framför datorn, blev yoga på SATS. Det var så länge sen och kroppen riktigt längtade efter den där känslan. Min övriga träning går mer på rutin, men efter påsk och tillbaka i skolbänken från praktiken hos Yogobe har jag tappat yogan.

Om jag har ett fullt schema är det lättare att springa eller köra styrketräning än att få ner pulsen på yogamattan, trots att det vore det är så bra för mig. Visst, det är mänskligt att låta reptilhjärnan styra istället för förnuftet ibland, men ju mer stressad jag är – ju större behov har jag egentligen av en stunds djupa andetag. Men nu vill jag komma in i rätt cirkel igen med start idag. Speciellt med min bakgrund av utbrändhet, överträning och ätstörningar är yogan så viktig, men de allra flesta mår bra av att boosta sig själva med mer kroppsnjut istället för prestation.

Även om jag går till passet med tanken att jag ”behöver mjuka upp stela muskler” går jag alltid därifrån med ett mentalt lugn. Jag blundar, njuter på mattat och fylls av en så positiv känsla. Ömhet och kärlek till mig själv och min kropp, något som följer med mig till andra delar av livet.

Om kroppen, att ta hand om den och sluta klanka ner på den inför oss själva och andra, handlar en film jag kom över på Facebook. Vi måste vara försiktiga. Hur vi behandlar oss själva, vilka signaler vi sänder ut och vad vi säger kan sätta spår för livet hos våra medmänniskor. Leda till kroppskomplex, ätstörningar och låg självkänsla.

Hon har så rätt. Det är ofta de som står oss närmast som påverkar oss mest.