”Inget blir som man tänkt…” – veckans vardagsrapport #15

Allt blir bra och inget som man tänkt.

» Som föräldrarlivet. ”Mina barn ska minsann inte..” har suddats ut mer och mer för varje kull, samtidigt som vad som verkligen är viktigt har blivit allt mer tydligt. Strosa bland djuren på Stora Skuggans 4H-gård blev visst en betonpromenad t/r Ica Kvantum för att köpa lördagsgodis när dom fick bestämma, men i skön sol och med givande samtal. Och jag tänker att det är tiden- och diskussionerna ihop som är själva grejen, oavsett om det är kor eller Finlandsfärjor längs vägen. (Mer ingående om hur min syn på föräldraskap kan du läsa här).

» Som varannanbarnveckalivet. Där många menar att barnveckan är då du har dina barn hos dig, medan jag tänker att det är då jag kan släppa lite vuxenkrav och vara barn själv. Så blev det inte heller. Jag och Jonas testar oss fortfarande fram mot bästa lösningarna för alla. Hugo har bott hos mig sen vi sålde Gärdeslägenheten, Hampus är hos Jonas just nu, trots att det är min föräldervecka och dom små kommer till mig några timmar efter skolan 2 dagar, även på Jonas föräldervecka. Så skjutsar han till fotbollsträningar även när alla är hos mig, han som har bil. Bra för oss alla.

» Som familjelivet. Långt ifrån villa, Volvo och hund, men barnen, mina släktingar, vänner och ett ex är min familj nu. På ett sätt ganska självklart ändå. Förälder är du ju från att det kommer ut ur magen tills du själv dör, oavsett var det bor eller ålder. Och familj är man, även om inte är överens om allt, delar hem eller vardag.

» Som träningslivet. Från en period då prestation i alla mina träningsformer – ja inte bara VID träningen – allt annat kretsade också runt den, tillbaka till där jag startade som barn. Precis som då tränar jag för kul- och må-bra-faktorn just nu, helt utan klocka eller ”anteckningsblock”. Jag menar inte att det är fel att sträva mot resultat, det är jäkligt triggande för motivationen och kan även ta bort fokus från att träna för att straffa- eller försöka förändra kroppen mot någon orimligt ideal. Men nu njuter jag av att träna på ett annat sätt. Det är liksom min mentala avkoppling, ett sätt att få energi och glädje (speciellt med vännerna i crossfitboxen). Ibland från en skön lunk, härligt flow, ibland av att ta i allt jag har. Att ”gå på känsla” passar mig just nu, även om jag har en inbiten planering av träningsvariation sen länge, så det blir ganska uppstyrt ändå vilket också är bra rent fysiskt.

» Som hälsolivet. Jag har haft ett stökigt år, precis som många andra under pandemin, men även privat. Och som du kanske märkt förlorat endel vikt. Inte mycket, men eftersom jag redan har en ”smal kroppsform” med långa lemmar märks det tydligt när ett kg försvinner. Det är inget medvetet – jag har varken ändrat min kost eller träning (eller jo, ett års crossfit har gjort sitt för explosivitet och en mer ”deffad” kropp), men framför allt brist på återhämtning och sömn har satt sina spår. Jag är ändå fullt medveten om läget och börjar få mer lugn i tillvaron för att komma ikapp. Och hälsa är ju SÅ mycket mer än mat och vikt. Att inte gå runt och tänka på ”vad ska jag äta när” kan också va nyttigt. För mig har fokus istället legat på att jag och barnen ska trivas i vår nya livssituation och hemmet. Det börjar bli riktigt bra.

» Som känslolivet. Måendet går fortfarande uppochner med allt runtomkring, men lite mer stabilt än innan. Ljuset hjälper till, liksom att bitarna här hemma börjar falla på plats. Även personer i min närhet stöttar och lyfter mig på ett sätt jag är otroligt tacksam för. Om du ser till punkten om familjelivet och träningslivet (i crossfitboxen) ovan – kärlek och samhörighet finns ju i andra former än en kärnfamilj.

Ok, inte ens mitt vanliga ”veckans-inlägg” blev som jag tänkt, haha. Men här kan du hänga med lite kortare från vad jag gjort rent praktiskt under veckan.

Veckans träning och vardagsrapport #15

• Träningen är tillbaka i vardagens ”ryggradsrutiner” igen, med 2 crossfitpass (varav 1 mest rörlighet), 2 löprundor, 2 styrkepass. Jag har ändå fortsatt i skön ”semesterstil” och tränat mina egna styrkepass i Norra Djurgårdstadens utegym. Det ger en mer avkopplad känsla tycker jag, speciellt i solsken och helt ensam, men nu är jag sugen på SATS igen.
• Hemmet har verkligen fått sig ett lyft. I veckan anlitade jag en kille från TaskRunner – en app du laddar ner för att köpa hjälp med fix i hemmet. Nu är hyllor på plats, diskställ på väggen, en byrå monterad och en mörkläggningsgardin som skiljer köket (där jag sover) från vardagsrummet. Råkade beställa fel spegelglas till garderoberna i hallen, klantig som jag är, så dom kom inte upp, men det kommer. Trivs så himla bra här hemma, barnen med.
• Barnen ja. Hugo har som sagt bott hos mig sen vi sålde Gärdeshemmet och från i torsdags även dom små. Det blir lite stök ibland, vi är ju ändå några stycken som behöver sitt space, men går för det mesta bra. Och när för mycket tjafs skickar jag ut oss. Hjorthagen är så fint, med fotbollsplan, Norra Djurgårdstadens ministad och den lilla kanalen nära.
• Maten har jag inget att säga om. Den anpassas mycket efter barnens smak när dom är här, liksom utbudet på närbutiken. Såklart det märks att vara ensam om att betala för alla, men små knep som att köpa utgående varor gör skillnad på sikt. Dessutom bra för miljön tänker jag och kul för fantasin att hitta på något av ”1 kg aubergine” eller kycklingklubbor. Dom här fick fint betyg av Hugo när jag lagade. ”Bättre än mormors”, det gjorde mig glad.
• Övrigt? Jag fick ”nystädat” både i hemmet och håret under veckan. Efter allt fix och trix unnade jag mig en ordentlig städning av proffs i samma firma jag och Jonas anlitade förut under veckan. Så skönt att få en grundlig städning. Och även mitt hår fräschares upp av fantastiska Eleonor på Salong Nytid. Ingen stor förändring, men lite ljusare och bort med slitna toppar. Jag är så nöjd, som alltid efter hennes sax.

Ja, det var lite – eller mycket med den långa inledningen – av allt. Hur mår du? Och hur har din vecka varit? Kram! /A