Största lyckan för många med mig – INGEN självklarhet.
Att bli gravid. Bli någons förälder, eller till hela FYRA friska, nej åtta om jag räknar med våra änglaungar och katter. Det är lätt att bli hemmablind. Att ta det man har för givet, trots att en stor, kärleksfull familj varit mitt livs högsta mål.
Jag får nypa mig ibland. Det är en svindlande tanke att allt blev så bra till slut, men vilken jäkla resa det varit. Först: alla försök att bli gravid med allt i min makt för att påverka chanserna, sen all dramatik kring våra trillingar, med en älskad hjälte och förlust av två. Efter det: relativt snabbt gravid, allt ”normalt” och smidigt med ett till efterlängtat barn (Hampus) i magen, men därefter: ännu mer hormoner och metoder för att skapa våra sista stjärnor – Jonna och Junior.
För exakt 14 år sen kom dom till oss med planerat snitt, en dag som alltid ger mig denna tacksamma tankeställare. Rysningar av hur högre makter kan påverka oss och hur häftigt livet är. Jag tror inte på någon ”allsmäktig gubbe med vitt skägg på ett moln”, men absolut på mirakel av kärlekens kraft.
Allt i min makt för att bli gravid
”Jag är ledsen, men ägget klarade inte upptiningen”, sa rösten i luren och musten gick ur mig. Det var sista försöket att bli gravid via IVF i Uppsala, något billigare än Stockholm men ändå svindyrt – och tufft. Mer skulle vi varken ha råd med eller orka just då. Att sväva mellan hopp och förtvivlan, jag full av extra känslosvallande hormoner via tabletter och sprutor. Jag befann mig på jobbet när samtalet kom och bröt ihop. Tröstades av fina kollegor och skämdes lite. ”Vi har ju Hugo och Hampus, två fantastiska, friska barn…”
Det sägs att du inte kan ersätta ett barn med ett annat, vilket såklart stämmer. Men efter förlusten av två av våra trillingar fanns fortfarande en oförklarligt tomhet inom mig. Jag var oändligt tacksam över grabbarna vi fått, men något.. några saknades.
”Ok, jag HAR ju blivit gravid av enbart hormonbehandlig förr, utan IVF..” så vi testade den naturliga vägen samma kväll, utan insättning av redan befruktat ägg på kliniken som planerat. Och två veckor senare: ingen mens. Däremot två röda streck och lite längre fram – två pickande hjärtan på ultraljudsskärmen.
I helgen ska vi fira både Junior och Jonna, deras äldste bror som muckat från lumpen (!!) och morsdag, men det här inlägget är också med tanke på Ofrivilligt barnlösas dag i morgon 24 maj. Dig som liksom mig har svårt att bli gravid.
En strävan som ofta sker i det tysta eftersom man knappt vågar uttala det för sig själv i rädsla för att livets högsta dröm inte slår in. ”Hur ska jag någonsin kunna vara lycklig då?” Du ser magar och barnvagnar överallt, par som suckar över gnäll och gråt från sina barn i mataffären. ”Hur kan dom klaga?” kunde jag tänka mitt i hormonkarusellen, när den förbannade blödningen kom efter ett försök och allt kändes mörkt. En känsla att inte vara ”normal”, ingen ”riktig kvinna”. Men jag – och kanske du som läser, är varken onormal eller ensam.
Ofrivillig barnlöshet
Jag får ofta mail från tränande tjejer som har svårt att bli gravida. Vissa som ätit p-piller i allt för många år, andra som haft ätstörningar eller tränat hårt och prestationsinriktat en lång period, förlorat mensen och nu har svårt att bli gravida.
Om gravidträning har jag skrivit mycket, liksom träning efter en graviditet, men hur tränar du som VILL bli gravid? Det är ALLTID personligt, så rådgör med din läkare/gynekolog eller liknande expert, men här mina generella tips utifrån egna erfarenheter och utbildningar till dig som tränar mycket och vill bli gravid.
5 sätt att stötta kroppen för att bli gravid
- Sänk nivån på träningen. Själv går jag alltid in till 100% för det jag gör, med träning och annat, men eftersom jag förr hade ”bli gravid” som största mål tränade jag medvetet lugnare för att ge kroppen energi till det viktigaste. Anmälde mig inte till några lopp och nöjde mig med ”lagom”. Svårt mentalt? Varje missat pass såg jag som ett lyckat steg mot att bli gravid. Så mitt råd till dig: fortsätt träna, men lägg ingen press på prestation eller resultat. Alla har vi olika nivåer, så tänk att du sänker din egen ett par snäpp om du tränar ofta och hårt.
- Mat. I vanliga fall är jag inte hysteriskt noga, men när jag velat bli gravid har jag ätit mer regelbundet, sett till att inte ligga på minus i energi och att få i mig av alla näringsämnen. Dieter går fetbort om du vill bli gravid.
- Kroppsfett. Inför varje graviditet har jag gått upp ett par kilo för att bli gravid, eftersom jag alltid varit relativt ”smal”. För låg andel kroppsfett försvårar chanserna, men så även för stor övervikt. Mellan 20-30% är en sund procent kroppsfett att sikta på för underlätta kroppens hormonproduktion och chans att bygga slemhinnor där ägget ska ”gro”.
- Stress. På samma sätt som att för mycket- och hård träning stressar kroppen gör psykisk stress det. Försök att inte tänka så mycket på att ”bli gravid” och skala ner övriga ambitioner. Lätt att säga.. jag vet, men hoppa över saker du absolut inte måste, unna dig själv att ”slappa i soffan istället för att rensa garderoben” och tacka nej till uppdrag och inbjudningar som du egentligen inte har lust eller tid för. Samtidigt: stressa inte upp dig för att du stressar ibland. Det ingår i livet och kroppen pallar, men när du har chans att välja – unna dig lugn.
- Ge det ett år eller två. Har du regelbunden ägglossning är det ändå inte många dagar du kan bli gravid så ha tålamod. Blir du ändå inte gravid – sök hjälp på en fertilitetsklinik. Vänta inte, utan boka tid för att kolla upp så att allt står rätt till. Många blir avstressade av bara vetskapen att de ska få hjälp, vilket ökar chansen att bli gravida utan behandling.
Och du som inte redan tränar och vill bli gravid – vänta inte med att börja. Det kan faktiskt underlätta för kroppen att bli gravid om du rör på dig på en lagom nivå och håller cirkulationen uppe, får lyckohormoner och alla andra positiva effekter. Dessutom bra att fokusera på annat än önskan att få barn, även om jag vet att det är svårt.
Att bli förälder är en gåva och många gånger inget du själv styr, men jag tror ändå vi kan påverka mycket. Att göra det vi kan göra rent fysiskt, på egen hand och eventuellt med hjälpa av utomstående, men framför allt aldrig ge upp mentalt. Det finns flera vägar till den ”stora, lyckliga familjen”. Du måste varken föda- eller dela DNA med dina barn och familjemedlemmar. Förstår att det är ett känsligt område, men själv hade jag adopterat om jag inte kunnat få biologiska barn. Det har jag också delvis gjort: Miss Lo och Bobbo Bror.
Nu är tomrummet överfyllt och jag mer än tacksam över att få dela livet med alla halvvuxna ungar och katter. Hurra för det och Junior och Jonna idag, två bevis på att mirakel finns! ❤︎/A
