Bygga självförtroende

Det är så typiskt att Hampus kom igång och tyckte det var som roligast med skidåkningen sista dagen i Lindvallen. Igår vågade han åka i stora backarna, klarade snygga svängar, ta liften själv och hoppa. Storebror hade ont i huvudet och stannade hemma med farmor och tvillingarna så Hampus hade mamma och pappa helt för sig själv. Händer inte ofta så jag tror han njöt av all uppmärksamhet, utan konkurrens från sina 3 syskon.

Visst ramlade han ett par gånger, men var ivrig och snabbt uppe igen. Jag och Jonas peppande, berömde, belönade och utmanade. Hampus tvekade, ramlade, vilade, testade, vurpade, åt en Plopp, ”men åååååååh!!”, fattade, växte.

Det är så tydligt hur självförtroendet växer av träning. Av att lära sig något nytt, bli bättre, starkare, snabbare. Att utmana utan att pressa. Att få beröm och belöningar som ger den där positiva bilden av (i detta fallet) skidåkningen. Låt vara att det är just Ploppen eller den roliga sittliften Hampus minns mest – precis som många går på gruppträning för musiken eller stunden i bastun efteråt. Det är alla dessa små detaljer som bildar den totala upplevelsen. Som skapar lust och bygger självförtroende.

Jag har också byggt självförtroende. I början av min behandling på Mandometerkliniken var den i botten och det kändes som jag blivit omyndigförklarad, fråntagen all makt och valfrihet i mitt liv. Jag tvekade, ramlade, vilade, testade, vurpade, åt en korv, ”men åååååååh!!”, fattade, växte. Nu vet jag att jag klarar alla matutmaningar, börjar bygga upp kondition och styrka igen och får tillbaka allt mer bestämmanderätt över vad jag får äta och vad jag får göra.

Vi har haft en grym vecka och jag längtar redan tillbaka. Tack vare svärmor har både jag och Jonas kunnat åka tillsammans med storbarnen, och nästa vinter tror jag även tvillingarna är mogna att haka på mer. Grunden är lagd.