Att ha ett par pre puberteta familjemedlemmar hemma kan vara riktigt påfrestande för nerverna. Jag hinner få flera utbrott om dagen här hemma. I morse såg det ut som ett bombnedslag med godispapper och kläder överallt i storbarnens rum. Dessutom missade Hampus ett kalas för att han var ute och sprang med grannbarnen och inte passade tiden. ”Små barn, små bekymmer” stämmer verkligen, och ibland vill jag spola tillbaka till bebisstadiet då de höll sig runt benen, men jag får lite av varje tack vare min syster Mia.
Jag, storasyster, Olivia och Junior – stolt som en tupp egenvald outfit. Klänning precis som Jonna och alla flickor på kalaset.
Idag var jag, Jonna och Junior hemma hos henne, Thomas och Olivia för att fira lillkusin Hjalmars 1-årsdag. Tiden går skrämmande fort, men det är så häftigt att se hur han utvecklas från gång till vi ses – även om det bara är någon månad.
Av oss fick Hjalmar en ”bil”. Allt som låter, blinkar och går att trycka på gillas av 1-åringar, men även äldre.
Vi bjöds på mumsiga, vackra bakverk.
Kalasprinsen provsmakar. Jag tog mer högkvalitésbilder med storkameran men det var mobilen som fångade den bästa.
Nu springer han runt, busar och mumsar cupcakes som en riktig karl. Sötaste Hjalmar. Tack för en mysig fest ♥
Duvan + att fälla dig djupare framåt är en superstretch för både framsida lår, säte, höftböjare och bröstet.
Söta goa barn, söt god tårta och innan dess gott för kropp och själ med yoga på SATS. En välbehövlig stund efter morgonens raseriutbrott. Jag kopplar av mentalt genom att fokusera på andetag, rörelser och positioner i all form av träning, men yoga är ännu mer kärlek. Acceptans av kroppens dagsstatus utan press samtidigt som lugnet runtomkring gör att jag tänker klart. Märkligt att det ska behövas en bokad tid för att andas, sträcka ut, mjuka upp, slappna av och komma till insikt, men jag får vänta 15 år tills det går att göra samma sak här hemma. Men tiden går som sagt fort och varje år har sin charm 🙂
Duvan; en av mina favvo-övningar i yogan! Den och olika rotationsövningar. 🙂
HUR söt i klänning är Junior? Gulle 🙂
Ja du, vänta till tonåren… särskild om de, i likhet med många tonåringar, inte mår bra. För min del har yogan & meditationen blivit daglig – och helt nödvändig för att orka hantera ätstörningarna här hemma.
Emma – tufft! Jag förstår att du behöver vara stark i dig själv för att stötta. Det gör ont att se sina barn må dåligt – speciellt när om de inte förstår eller vill bli hjälpta. Mina föräldrar hade det jobbigt med mig själv när jag gick i högstadiet. Framför allt tror jag det är viktigt att inte skuldbelägga sig själv som anhörig – något jag kommer prata om på min föreläsning om ortorexi på torsdag.
Skickar en stor styrkekram!