Uppkrupen med raggsockor och mysbrallor i soffan tar jag en paus innan middagsfix. Tinar upp tårna efter cykeltur från skolan och dubbelt Luciafirande, först på Junior och Jonnas förskola, sen Hampus. En av årets dagar att stå som stolt förälder med en tår i ögat, tänka ”vad stora de blivit”, ”mina bebisar – vad snabbt de blivit egna individer”, samtidigt som du tränger dig fram för att få en glimt av dem, fota och vinka.
Störst är det ändå för barnen som övat i flera veckor, bakat pepparkakor till föräldrarna och gått spända hela dagen innan framträdandet – en förväntan som smittar av sig på mig. Junior blev pepparkakgumma till slut, efter att ha övertygat Jonna om att lånat ut sin klänning. Istället valde hon att vara ”santa Lucia” och jag platsade bra som tomte. Sen skyndade vi vidare till nästa tåg där Hampus sjöng ”Tänd ett ljus” så att hela Östermalm hörde. Hugo hade inget i år, vilket var tur för mina tår. Inget mer tipptapp för dem idag, i alla fall inte utan raggisar.
Nu njuter vi av fredagsmys. Jonas får stå för fredagsfyset och stack till gymmet en sväng, barnen ser på film och jag bloggpausar men ska strax resa mig och se över vilka matrester vi har hemma. Fredagar passar bra som rensa-kylen-dagar (om en har några) tycker jag, lördagar för hämtmat eller ”laga lyx”, och söndagar storkok. Ha en skön kväll!
Det är så fint och mysigt med de små lussetågen, tårarna rinner oavsett om det är ens egna barn eller inte!
Cecilia – ja, de är verkligen söta och det berör extra när barn sjunger.