Lugnt, lugnt, lugnt.. ALLT!
Känner du igen dig? Tänk att det aldrig slår fel. Jag är knappast ensam om att höstterminen rivstartat med skolor, jobb, möten och aktiviteter. På det får jag skylla mig själv som toppat med middagar med vänner, konserter och i lördags – Tjejmilen. Högst frivilliga-, icke livsnödvändiga nöjen. Eller?
Som jag fördjupade mig i förra veckan och kommer skriva ett eget inlägg om framöver är både mina vänner och musik oerhört viktiga för mig. Och att både springa + uppmärksamma Plan Internationals hjälp för utsatta flickor känns också oerhört betydelsefullt.
Sen finns det gränser hur mycket man som individ orkar, hur roligt det än är. Nu blev det lite väl mycket av allt, speciellt med sorgliga besked och personliga bearbetningar, men nu lugnar det ner sig en vecka.. berättar mer här:
Dopamintoppar och sorglighet – veckans träning och vardagsrapport #108
» Träningen bromsade jag en aning med tanke på Tjejmilen. Även om jag inte hade som ambition att klå mitt tidigare PB från 2012 eller vinna mot någon annan löparstjärnan ville jag ge mig själv så bra förutsättningar till ett lyckat lopp som möjligt. Visst fick jag räkna in det jag inledde med (livet), men det kändes fint att jag ändå gjort vad jag kunnat utifrån allt i övrigt. Jag är väldigt nöjd.
Veckosummeringen:
- Måndag: crossfit
- Tisdag: lugn löpning
- Onsdag: styrketräning + rörlighet, fokus underkropp
- Torsdag: crossfit
- Fredag: vila
- Lördag: Tjejmilen
- Söndag: styrketräning + rörlighet, fokus överkropp
» Måendet har varit.. märkligt den här veckan. Mer kontrastfyllt än vanligt. Dels fick jag ett sorgligt besked om en släkting som gått bort i cancer. Denna förbannade skitsjukdom och jag blir så ledsen, framför allt med tanke på dom allra närmast anhöriga och även en person jag haft fina stunder med. Tungt. Och samma dag som det sorgliga SMSet hade jag äntligen bokat tid för ett 1a KBT-samtalt. Eller samtal.. jag bölade mest, medan den vänliga damen pratade. Nu var det så länge sen jag gick i terapi, mycket har samlats på som måste ut. Hämtade mig dock mot slutet och fick ett bra intryck av terapeuten + några hemuppgifter. Det här vill jag fortsätta med, känns jättebra, utvecklande och nyttigt.
Från tårar till glatt igen. Allt på samma dag som sagt, för på kvällen hade jag och min vän Bella köpt exclusive biljetter till Veronica Maggio och Miriam Bryants konsert på Grönan. En välbehövlig dopaminkick av deras magiska musik + prattid med fina Bella på vägen dit och hem.
Sen fortsatte det så, stunder av ledsenhet blandat med glädje ihop med vänner, barnen och alla tjejer vid Tjejmilen. Antar att det kallas livet, men med lite större svängar somliga veckor, även pga..
» Barnen. Eller iallafall dom 3 yngsta har varit hos mig i sitt Hjorthagshem under veckan. ÄLSKAR att rå om dom, samtidigt som hjärnan kokar över ibland. Nu var det föräldramöte en kväll, uppstart av deras träningar, plus massa inköp och packning till tvillingarnas klassresa med övernattning fredag till lördag. Många roligheter som du hör, men projektledaren (jag) fick jobba hårt.
För att återgå till inledningen, ”inget inget.. ALLT” stämmer även in på mina solo v.s. förälderveckor. Fördelen i en parrelation är ju att man kan dela uppgifter jämnt mellan varandra hela tiden, istället för att göra allt själv en vecka och nästan ha ett överflöd av tid andra. Iallafall när tråkigheter sätter fart på tankarna, annars kan jag älska min egentid med.
» Övrigt? September är här, min favoritmånad om jag ska välja en. När jag fyller år, luften blir friskt svalkande, löven skiftar färg och hm.. har inte så mycket inbokat, vilket i och för sig känns skönt med tanke på veckan som varit.
Hur har du haft det sen sist? Skriv gärna och ventilera, kram! /A