Race report från Tjejmilen 2023 – före, under, efter loppet

Du ser smaljet, ansiktsfärgen, medaljen, flaggorna, powerposen!?

Behöver jag ens skriva något om Tjejmilen 2023 efter den här bilden? Jo, en race report är nästan lika stor tradition som att springa det här loppet varje år. Och ca var 10e år tycker t.o.m. Jante att även lite skryt är på sin plats, så det får du längre ner.

Jag har varit i en minst sagt känslomässig bergochdalbana senaste tiden och kommer gå in på det mer i veckans vardagsrapport, men som såklart även påverkat det fysiska. Alltså inte bara ”neråtdippar”, utan också roligheter som jag inte vill skippa för att jag ska springa ett lopp. På det allt det ”vardagliga” du vet, jobb, barn, möten, aktiviteter, hem.. som alltid går först. Därav ”skrytet” över gårdagens prestation, för:

Jag lever fortfarande inte för att träna – eller tävla – men för att leva.

Ibland ÖVERleva! Som i att känna lite mer av allt. Ladda- och tagga till extra mycket, pressa mig hårdare, ge- och suga in mer energi, sväva på större moln av endorfiner. Såpass höga att egot krymper i jämförelse med äran att springa som representant för en hjälporganisation, ihop med tusentals fantastiska tjejer.

Jag du hör. Lätt att sväva iväg när du tränat inför något en längre tid och byggt upp spänning, som sen släpper i ett lyckorus. Här får du hänga med mig på Tjejmilen 2023, Nordens största evenemang för tjejer!

Race report från Tjejmilen 2023 – före, under, efter loppet

Före

Redan 2 dagar innan hämtade jag ut nummerlappen, som tur var eftersom regnet öste ner hela fredagen. Vilket i sig var som gjort för att vila och..

..äta. Bl.a. en plåt med rödbetor, grönkål, kyckling och på det – ceasardressing (jo, svingod kombo). Nitratet i rödbetor ska vara bra vid prestation har jag hört..

..liksom glass! Du som läst bloggen ett tag vet att det är min turgrej inför lopp, men inga konstigheter att lättsmälta kolhydrater är fint att fylla upp löparlåren med.

”Ladda gott, run for fun..”

..är min taktik. På det sov jag nästan 9 timmar. Trött efter veckan och bra tajming att tvillingarna var på klassresa med övernattning, så att ingen ville vara upp i vårt compact sov-kök-vardagsrum.

Lördag förmiddag sniglade sig fram. Jag är en tupp som gillar att springa på morgonen, så att vänta ända till kl 13 kändes långt, men bra att hinna äta en ordentlig frukost och göra 2an innan en större prestation som nu. Sen blev det ändå lite brådis, den som bor nära kommer ofta sent du vet, men hoppade på cykeln till Gärdet en timme innan start för att hinna kramas med Elmina Saksi och gänget vid Plan Internationals tält.

Elmina är en helt otrolig löpare som bl.a. brukar kamma hem seger i Maratonlopp, men igår bromsade hon sin egen takt för att springa ihop med sin dotter. Fint det med, hon är en fantastisk förebild på flera sätt och så kul att hinna ses och småprata. Annars träffade jag inga bekanta, men som du ser – mängder av andra stjärnor!

Under

Blir helt HÖG av detta! All energi från likasinnade, nerver på högspänn, musik, favoritsport, publik och välorganiserat stöd av arrangörer. Wow! Fick som tur var låna Plan Internationals personaltoalett (pga sen till lååång kö till bajamajorna som vanlig) och joggade sen till startfållan ca 3 minuter innan 1a start. Stämningen var på topp, startskottet gick och sen..

..sprang vi. Som planerat gav jag allt jag kunde, steg för steg, kilometer för kilometer. Jobbigt. Inte alls lika njutfullt som åren innan med syrran och vänner, men precis som jag tänkt den här gången. Att testa mina förmågor, eftersom jag känt att styrka, explosivitet, kondition och skadefrihet är bra efter min träningsmix i boxen och på egen hand.

Det som saknades var kanske flåsig uthållighetsträning. Jag har inte kört ett enda långpass  (dvs över 12 km i min löparvärld) på säkert 2 år och fick kämpa med maxpuls och illamående mot slutet, men ändå pigga ben, utan krämpor och..

Efter

..kom i mål! Precis lika nöjd, glad och stolt som jag ser ut.

Placering: 197 (av ?-1000 deltagare)
Tid: 46:59 (bara 4 min efter mitt PB 2012;)
Genomsnittsfart: 04.42 min/km

Ett foto, tack och hej till Plan-gänget, sen hemåt..

..för att laga pannkaka. T.o.m. några tunna som jag sällan tar mig tid för annars, men nu ville jag fira både mig, Hampus som vunnit en fotbollsmatch och tvillingarna som kom hem från en lyckad klassresa på Boda borg. Alla fick ut något gott av mina endorfiner, haha.

Sen chill. Och visst – vi kan förstora och förminska upplevelser hur mycket som helst, men för mig blir allt extra stort när jag överlever (se min definition av det längre upp), både vid sorg och glädje. Det som betyder mest för mig får ett tydligare sken.

TACK till Plan International Sverige för äran att springa Tjejmilen 2023 som ambassadör för er viktiga organisation (nu för 9e gången), till alla er som hejat här och där, till nära, kära och även min kropp som tar mig med på alla galenskaper. K ä r l e k rakt tillbaks! ♥/A

Race report från mina tidigare Tjejmilar för Plan International hittar du här:

Sprang även 2006, men inte för Plan och innan bloggen

• Tjejmilen 2012 – the story
• Tjejmilen 2014 -mitt lopp
• Tjejmilen 2017 – före, under, efter
• Premiärloppet av Tjejmilen 21K – race report
• #förhenne med henne – race report från Tjejmilen 2018
• Race report från Tjejmilen 21k 2019 – före, under, efter
• Race report Tjejmilen Sälen – nostalgitripp med Jonna
• Race report från Tjejmilen 2022 – före, under, efter loppet