En mil är ”bara en mil” på klockan.
Tjejmilen 2025 – liksom andra lopp och mätbara ting – är betydligt mer. Alla timmar du tränat mot målet, styrka och uthållighet du byggt, all planering, upplevelser, varierande känslor och tankar du bär före-, under- och efter siffran. Precis som det gamla ordspråket: ”att du har rätt betyder inte att jag har fel, du har bara inte sett det från min sida av skärmen” har vi alla olika bakgrund, omständigheter, utmaningar, support, strategier, synvinklar, syften… som gör vår ”mil” mer- eller mindre kort/lång och lätt/tung.
För mig blev Tjejmilen 2025 inte som jag tänkt innan, men väldigt bra under-, efter- och förhoppningsvis längre än så. För att citera mig själv på Instagram:
Vem vinner? Du ser rätt tydligt på bilden från @tjejmilen Sälen 2022. Och jag har ett exakt lika stolt bröst över J idag, som valde övernattning med vänner istället för dagens lopp i stan. Min förlust att (inte ens med muta) lyckas ge henne ett frö positiv koppling till träning som ett löplopp kan va och få uppleva det ihop med henne i år igen, men ler samtidigt nöjt inombords över att jag inte uppfostrat ännu en prestationsprinsessa.
Så. Kanske jag, VI och framtidens klimat med tuffa tjejer, är vinnare i långa loppet. Det kommer ju fler chanser till race och i eftermiddag kör vi efterfest ihop för fin kusin hemma hos styster @miashopping m.fam. Glädje är grejen.
Sant, men jag kunde ändå inte komma undan en känsla av besvikelse. Hade ju sett fram emot en repris på förra årets succé ihop med Jonna och syster Mia, plus svårt att trycka undan en uns ”misslyckande i mitt föräldraskap”. Instagraminlägget var alltså en slags pepp till mig och dig i liknande läge, känslor som jag även fick dela med min fina syster under samtal längs banan. Hon har upplevt samma tonårsfas med sin dagsfärska 18-åring som vi firade senare, vilket lättade mitt dåliga modersamvete, samtidigt som loppet höjde humöret med sin typiskt sköna stämning. Och zoomar vi ut ännu längre – gav oss chans att uppmärksamma andra tjejer som inte ens har ett val (läs mer här) i våra rosa nummerlappar.
Ok, lång och djup inledning, men som sagt: en mil är inte bara en mil på klockan.. här får du hänga med på mer.
Tjejmilen 2025 – före-, under- och efterfest
Före
Besviken och förväntansfull. Förstnämnda, liksom hela det här inlägget, något färgat av sämre sömn under tonårsvecka m.m. Som jag och Bella pratar om med sömnexpert Sanjay Verma i dagens sprillans poddavsnitt – sömnbrist påverkar ALLT, speciellt vår sinnesstämning och tankarna. Lätt att bli låg efter flera nätter med sämre sömnkvalitet, vilket jag är fullt medveten om. Bara det gör saken enklare att hantera i form av sänkta krav på mig själv. En skål gröt, lung morgon och andra handlingar kan också hjälpa, plus:
Syster Mia och andra medmänniskor. Junior var juste och tog den traditionella pre race posen på hemmaplan (se översta bilden) innan vi cyklade för fler vid Plan Sveriges tält.
Mingel med nerver och samlade stolta ambassadörer. Jag så glad och tacksam att få representera Plan Sverige en 11e Tjejmil. Även fint att krama om och få några ord med flera vänner och bekanta.
Bland alla tusentals tjejer hade vi t.ex. tur att springa på vår vän från Jorm(lien), Diana. Lite tight om tid att prata innan start, men kul återseende efter alla år.
Sen: energidryck, bajamaja, uppvärmning och START!
Under
Om jag haft endel gnag innan- var själva löpningen ändå ”lätt”. När nu ljög jag, kroppen får alltid jobba vid löpning, men mina nya ASICS Sonicblast™ gav verkligen en extra skjuts och benen kändes starka hela vägen, utan knäkrångel eller andra skavanker. Mia som inte är en lika stor träningsnörd som mig fick bestämma takten, vilken blev perfekt för att hinna supa in stämningen från omgivningen, hålla det stolta bröstet som ger automatsikt skonsam teknik och att faktiskt njuta av stegen.
Det här är målet med min löpning just nu – positiva upplevelser och att känna mig stark. Betydligt enklare med en hel mils hejarklack runtomkring och sin kära syster i hasorna, men jag försöker även på egen hand.
Efter
High five, medalj, banan, vatten och mallig wefie.
Som alltid roligt att dela upplevelsen med min syster och en ära att springa för flickors framtid. Och om vi zoomar in på syrran sprang hon även för min egen dotters framtida Tjejmil, eftersom hon kom in på under en timme (58 minuter) i Jonnas nummerlapp. Med det en fin startgrupp nästa gång och jag hoppas även mitt eget ”icke-tjat” kan ge henne en känsla av makt över sitt liv. Det som så många andra saknar.
Sen firade vi vidare hemma hos Mia med familj och vänner. Åt gott, snackade, sjöng och skålade för kusin Olivia som fyllde 18 år. En fantastisk och fullmatad dag som både satt sig i hjärtat och gett ytterligare trötthet, men mest nr 1: varmt hjärta och insikt om vad som betyder mest. Sova kan jag göra nästa solovecka.
TACK Tjejmilen, Plan Sverige, syster Mia och alla andra fantastiska själar där och här! ❤︎/A
Race report från mina tidigare Tjejmilar för Plan International hittar du här:
Sprang även 2006, men inte för Plan och innan bloggen
- Tjejmilen 2012 – the story
- Tjejmilen 2014 -mitt lopp
- Tjejmilen 2017 – före, under, efter
- Premiärloppet av Tjejmilen 21K – race report
- #förhenne med henne – race report från Tjejmilen 2018
- Race report från Tjejmilen 21k 2019 – före, under, efter
- Race report Tjejmilen Sälen – nostalgitripp med Jonna
- Race report från Tjejmilen 2022 – före, under, efter loppet
- Race report från Tjejmilen 2023 – före, under, efter loppet
- Race report från Tjejmilen 2024 – före, under, efter loppet